Jennys lilla värld

Katten har fått nåt jävla fel och beter sej som en bäbis med filosofin att allt ska IN I MUNNEN. Hon äter på tapet, mattor, mobilladdare, sej själv, ja allt som kan komma i hennes väg och jag blir fan galen. Måste hitta en bra kattunge snabbt som hon kan få roa sej med. Men helt garanterat så kommer jag gnälla över deras springande på nätterna och allt bajs i lådan och allt det där... men men.

Nu ska jag göra nåt betydligt mycket viktigare än att sitta här. Jag ska ladda inför dagens torsdagsmöte på jobbet. Dvs äta päron och kolla på Gossip girl.

Ha en bra dag allihopa!
Puss och kram

Ja, då var jag här igen! Jag har alltså bloggat en hel dag utan avbrott. Det rinner/droppar i mitt element i sovrummet, och jag vet inte hur man får det att sluta. Låter som när Lucy slickar sej i rumpan när hon tvättar sej. Inget vidare trevligt ljud att somna till med andra ord. Detta stör mej oerhört.

Imorgon kommer världens bästa Lök hem. MYSPYS!!

Idag när jag kom till jobbet fick jag det ärofyllda uppdraget att (i korta drag) sortera varenda glas i hela huset bära ner och räkna dessa. Samma visa med besticken, sortera, räkna och PUTSA! Putsa bestick i all ära, men då vill jag gärna: 1. Ha sällskap 2. inte ha en miljard andra saker att göra. 3. Inte ha trasiga händer som redan saknar ett lager skinn.
Putsade gafflarna (344 st) sen räknade jag bara  resten. Fy mej.

Jag åt en yttepytte liten chokladbit och detta mår jag psykiskt dåligt utav, måste därför vara utan godis på fredag också som straff.

Sa jag förresten i förra inlägget att jag köpt nya fälgar till bilen med däck? Endast 8 100:- :-S Hoppas det blir tjusigt!!


Natti natti!

Jag ger detta förbannade bloggande en sista ärlig chans. Kanske funkar, men antagligen inte. Svårt som fan att få tiden att räcka till till det när man har en pojkvän som snokar över axeln varje sekund man sitter vid datorn. Men nu är katten på jobbet och råttan passar på.

Jag jobbar för mycket, men jag har alldeles för storslagna planer på vad jag ska slösa mina pengar på hela tiden, så jag måste ju. Ser fram emot semester i sommar, dock blir det bara tre veckor i stöten då jag vart oansvarsfull och inte sagt till om sparad semester förrän nu...:S så går det när man är dum fröken Granlund!

Jag har blivit vuxen sen sist. Detta grundar jag på att jag börjat äta frukost. Detta har hållt på i två dagar nu och jag är stolt som en tupp och äter banan eller annan god frukt varje gång mitt sötsug sätter in. Bikinisäsongen närmar sej ju!
Sen sist har jag även tjatat till mej en ny tvätt maskin! Skåda denna skönhet!

 

Den piper lite gulligt dididii när den är klar och har ett superbra snabbprogram på 29 minuter. I LOVE YOU my sweet little whashingmaschine eller hur det nu stavas. Nu kommer det vara kul att tvätta i säkert en vecka till innan maskinen är ointressant och vardaglig igen. Men det var kul så länge det varade.

Nu ska jag ta och hoppa in i duschen och förbättra min personliga hygien, hälsa och utseende. Men det ska förhoppningsvis inte dröja så länge innan jag sitter här igen! Antingen ikväll när min söta snälla underbara pojkvän somnat och inte kan gnälla över att jag sitter vid datorn istället för tar hand om den timmen med kvalitetstid som vi får när jag jobbar kväll, eller imorgon innan lunchen/nyttigfikat med Tessan.

Sköt om er!!

 

Det krävs att man ska nästan döende av tristess för att jag ska ta mej till att skriva här. Synd ändå att man inte tar sej mer tid än vad man gör. Tänker gång på gång på gång att jag ska göra ännu ett tappert försök att styra upp den här stackars bloggen, men det verkar döfött.

Efter ett par veckors ledigt med intensivt umgänge med den i särklass bästa pojkvännen på jorden, så är det nu bara en och en halv dags ledigt kvar sen börjar vardagen igen. Mindre Jörgen. Massa jobb. Börjar smått inse att det bara är n¨ågra månader vinter kvar, sen kommer våran. Vår= plusgrader och så småningom sommardäck, och där har vi ju ett litet problem. Jag har inga. Måste jobba och tjäna pengar och köpa fälgar. Och betala försäkringar.
Det är så förbannat dyrt att vara vuxen. Inser i samma veva att jag antagligen måste hitta ett nytt ställe att bo på så jag slipper köra bil till och från jobbet hela jävla tiden. Hälsosammare att kunna gå och om inte annat jävulskt mycket billigare, kör ju nästan slut på min lilla plutt bil.
Har dammsugit halva lägenheten idag, mer hann jag inte innan maten var klar och jag ledsnade. Dammsuga är ju så otroligt simpelt men ändå drar man sej verkligen för att göra det. Kanske ska trotsa min ovilja och ta tag i dom sista två rummen. Har ju ändå redan tråkigt så det blir ju inte värre direkt.

Har mailat på en kattunge idag som jag verkligen är sugen på, hoppas jag får den. Liten vit lurvig sak. Behöver ett energiknippe i mitt liv, och stackars Lucy behöver lite sällskap när jag är borta så mycket. Längtar dock inte efter sömnlösa nätter när katterna jagar varandra, nya klösmärken ÖVERALLT, på varenda möbel helst, och dubbelt så mycket bajs i lådan. Men i slutändan kommer det nog vara värt det.

Nä dags att göra nåt åt dagen, har inte ådstakommit mer än ett halvdammsuget hem och det skäms jag lite över faktiskt. Puss och kram till er alla där ute!

Det är pinsamt, jag har blogg.se som startsida varje gång jag ska ut och surfa och lik förbannat så uppdaterar jag i princip aldrig! Har haft så förbannat mycket nu. Jobbar man dag så vaknar man, åker på jobbet (och är man tillräckligt skicklig med snoozeknappen hinner man med nöd och näppe göra sej någorlunda respektabel också) jobbar hela dagen till fyra halv fem, efter det är det ALLTID nånting, nån man ska träffa, bil att tvätta, lovat hälsa på momma, handla mat, äta med anna, umgås med Jörgen, lära sej gitarr, läsa bok, lägga pussel.
Kan knappt komma ihåg när jag bara satt senast utan att göra ett piss, bläddra i en tidning eller bara zappa bland massa skit på teven. Jobbar jag kvällar är det nästan ännu värre, man vaknar, duschar och får helt plötsligt skitbråttom om man ska hinna äta lunch och göra allt man ska innan man börjar jobba fyra.
Efter jobbet är det bara hem och i säng i princip.

Jag klagar inte, jag har faktiskt ett liv, men ändå man börjar ju fundera på hur man ska kunna klämma in all den här välbehövda Jenny-tiden...

Nu är det i allafall min dag-vecka igen.. Och på torsdag kommer bli en stor dag, löken kommer hem och jag ska på banken igen. Har hittat en lägenhet som jag i princip bestämt mej för att jag vill ha!

Nog om det, ska åka och hämta mitt sällskap nu. Ciao!

Jag vet att jag varit urusel. Men som min goda vän dessan brukar säga, bloggkoma är inget att leka med!!;-) och med allt som hänt i mitt liv är jag inte förvånad över att skrivning kommit sådär i typ sista hand. Nyinköpt bil har jag i allafall! Alla gravida börjar kläcka eller närma sej kläckning... Jag måste börja skärpa mej och ge mitt jobb lite mer engagemang från min sida...
Men i det stora hela är väl allt som det brukar i mitt liv, en enda röra!

Idag har jag iallafall jobbat lunch, städat glasförråd i brist på annat, haft praktikantångest (inte att leka med..) och fått min lönespec. En glad överraskning då det trillar in ett par tusen mer än jag räknat med. Kom hem och fick en elräkning. Inte så farligt, men räkningar innebär ju alltid lite ångest det med. Pengar man vet att man har som försvinner innan man hinner se dom.
Efter det åt jag två mackor. Och sen åkte jag till Torvalla och kollade på när Jörgen och Svenne lagade en av Jörgens leksaker. Eller ja jag ska vara ärligt. Jag orkade inte kolla på så jag satt i soffan istället. Hur som helst, när det va klart skulle vi åka och mata fåglar med massa äckligt bröd jag tagit med mej från jobbet. Men vi hittade inga fåglar så vi sket i det och nu är jag hemma igen.

Längtar till imorron! Dels för att det är fredag och tre dygns ledigt närmar sej, sen dels för att jag inte har en aning om vad jag ska göra imorronkväll och det känns helt ärligt bara skitskönt.

Hoppas Annica kan nöja sej med detta ett litet tag, att Anne skriver en kommentar om att hon är hemma, att Fannyn hör av sej och kommer till stan, Alexandra samma där om hon skulle råka surfa förbi och Dessan skriver att hon längtar tills jag kommer till henne på Lördag!!!

Ciao!!

Känner mej aningen sorgsen idag faktiskt. Tror jag äntligen börjar inse allt som hänt, och att sommaren är så gott som över. Det känns så otroligt tråkigt att man bor på ett ställe där augusti är 12 grader varmt och sommaren bara varar i 1 och en halv månad och då är det regn hälften av de dagarna...
Börjar inse att jag är ensam. Trots friheten och allt annat som singel och ensam innebär så känns det lite jobbigt nu när det börjar bli kallare ute och man skulle vilja ha någon att kura ihop sej intill.

Men trots det finns det ingen jag egentligen vill vara med. Kanske lika bra att skita i allt ett tag och jobba hela dagarna istället. Måste sluta tänka.

Dags att försöka sysselsätta sej med nåt kul som får mej på roligare tankar. Som nya avsnittet av true blood kanske.

Over and out.

Orkar inte ens förklara, men nu är jag tillbaka!
Årets sista bussgrupp börjar närma sej. Snart klappar vi ihop uteserveringen. Snart är det höst.

Jag återkommer med fler goda nyheter inom kort!

Fick nyligen veta att en gammal kompis som gick i min glass andra året på gymnasiet gått bort. Han har varit sjuk länge, men jag trodde aldrig att det var såhär illa!
Det här är en kille som jag betett mej ganska illa emot helt obefogat och som ändå alltid varit snäll mot mej. Och nu ångrar jag ju givetvis allt det men mest av allt ångrar jag att jag aldrig bett om ursäkt alla dom gånger som jag haft chansen!
Stackars Daniel som fick dö utan att veta att jag är en bättre människa som är ledsen att han fått ta så mycket skit ifrån mej! Jävla mej som är så feg att jag aldrig sa förlåt. Och fan ta mej som aldrig visade att jag visst brydde mej om att han var sjuk.

Och jag kan för allt i världen inte begripa vad han gjort för att förtjäna att lämna livet så tidigt? Varför han och inte jag? SKITLIV!
Daniel jag hoppas andra sidan har ett bra och långt liv att erbjuda dej, utan elaka sjukdomar som slår ut din kropp. Sköt om dej.

Ibland gör det bara ont, och man måste inte ha ett svar på det....

Det är nog det enda utom massa överflöd av pengar som skulle få mej må bättre. Skor funkar inte, och det gör inte alkohol heller. Jag är bara  så trött och gråtfärdig. Och då har jag ändå varit ledig i två dagar nu!

Senaste veckan har nog varit en av dom topp tre jobbigaste i mitt liv. Mycket arbete, ingen fritid eller sömn samt att jag hunnit med att bli dumpad där på min lediga dag mellan att hälsa på familjen och betala räkningarna. Vilken jävla skitvecka. Igår på min andra lediga dag åkte hela arbetsstyrkan ut till Verkön för att kika vad fan det är vi ska pyssla med egentligen i sommar, och fy fan vad vackert det är där ute! Det var nästan så man inte ville lämna stället, men med blandade känslor återvände vi till stan och fgick på Pause´s krogsöndags premiär. Förjävligt läckert ställe dom fixat, men fan vad skittråkigt det var. Kan visserligen bero på att vi var så jävla packade allihopa.
Trodde jag skulle må som pest idag när jag vaknade (som för övrigt var i helt fel ände av stan) men jag mådde fint, utan batterier i telefonen mötte jag upp Tove och lunchade med henne och Fisen.
Hann hem en sväng efter det och ladda telefonen lite och klappa katten innan jag åkte till krokom. Middag och mamma var där, hör och häpna! Sen tog jag med mej min mamma och min momma in till stan och Vitgården och spelade bilbingo. Inte ett skit vann vi.
När jag kom hem till krokom för att lämna av kärringarna så hade min älskade moffa städat min bil! Han är bara för underbar.
Eller dom är underbara allihopa, för dom finns alltid och hjälper mej när jag haft sånna här pissiga veckor, kramar om mej fast jag inte vill egentligen och lovar att allt ska lösa sej, och då känner jag att det faktiskt är sant. Det löser sej.
Så även fast jag saknar Fredrik så jag spricker så vet jag att allt har en anledning, och att det är bara att gilla läget och försöka förbättra saker och ting, mest för min egen skull.

Imorron är det dags för jobb igen, blandade känslor även där, men jag längtar efter pengarna. Sköt om er alla och tack för att ni finns.