Jennys lilla värld

Inte så konstigt att man blir sjuk tillslut, och nu blev det min tur. Hade säkert kunnat tvinga mej själv till att jobba några timmar, kallsvettandes och hes men då hade jag mått ännu sämre imorron, och jag vet inte om jag tycker det är värt det faktiskt...
Katten har varit så där outhärdligt jobbig idag att jag inte vet vad jag ska ta mej till riktigt, blir snart galen på henne! Ska klänga runt och stoppa rumpan i mitt ansikte eller slicka mej på halsen och det är inte det minsta trevligt, nåt av det. Har just tagit den skönaste duschen på väldigt länge med en massa levande ljus och mysmusik.
Ska tröst mej själv med att fixa mej snygg nu faktiskt. Och kanske stoppa i mej nåt ätbart eftersom magen är helt tom.
Vilken underbar lördag gott folk!

1. Ta fram din mobil.
2. Bläddra igenom din inkorg.
3. Stanna när du räknat till tio och skriv första meningen i sms:et.
4. Gör likadant på varje fråga. 

1. Vad skulle du säga om din pojkvän var otrogen mot dig?
- Det e lugnt!!!

2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?
-Haha jag var rätt dragen ja

3. Vad är de första du säger när en kompis blir påkörd av en buss?
-Va bra

4. Vilket sms blev du mest berörd av?
-Jag är på g3 vars är du?

5. Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?
-Har vi lista på plaza?

6. Vad skulle du skrika om du vann en miljon kronor?
-Go morgon sweetness

7. Vilka ord skulle du säga till Gud om du trodde på honom?
-Sweet

8. Vad vill du höra mest av allt?
-Okej, hoppas de går bra

9. Vad skulle du säga om du fick MVG i allt?
-Får väl se om vi kanske ses då....

10. Din romantiska replik?
-Kurs

11. Vad skulle du säga om du blev bestulen?
-åh, hej Jenny!

Någonting håller mej vaken om nätterna, och utöver den skeva dygnsrytmen så är det en kille som finns i mina tankar. Ja typiskt, en jävla kille...
För äntligen i mitt liv har jag allting, utom en pojkvän, så självklart är det någonting jag längtar efter. En kille som är bäst i hela världen på alla möjliga sätt och som behandlar mej som en prinsessa. Och jag kanske har hittat honom. Kan nog inte hitta bättre i den här stan... Och han verkar gilla mej, vilket gör det hela så förbannat svårt! För så funkar det inte i mitt liv, saker och ting flyter bara inte på sådär.

Så nu snurrar givetvis tankarna åt alla möjliga håll. Är han verkligen intresserad eller vill han bara ligga som alla andra killar? Han har ju inte direkt gett sken av att det skulle vara så, men ändå så ligger ju tanken där och klämmer. Och om nu så är fallet att det är mej han är ute efter och ingenting annat, ¨så kommer alla dom andra om-tankarna. Om han tappar intresset såfort jag visar hur lätt jag är att få egentligen? För jag spelar faktiskt lite svårflörtad just nu... Han har mej runt lillfingret, sen lämnar han mej där totalt heartbroken... Jag har chansat tillräckligt många ggr i mitt liv förut och det har slutat illa, vad gör att just den här chansningen kommer vara värt det? Och hur ska jag veta det? Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mej till... Och ingen verkar vilja lyssna på mej och ge mej tips heller... Och jag förstår, för dom flesta omkring mej nu har upp över öronen med saker att göra och tänka på just nu.
Men väntar jag för länge nu så kanske det är för sent. Vad ska mitt nästa steg bli?

Eller om han bara gör mej besviken, det visar sej att han inte alls är den han visat för mej.. Jag måste lära känna honom bättre, men det finns ju knappt tid till det. Och om det inte finns tid nu, hur ska det då bli i framtiden? Om det nu finns en framtid. Jag har kommit lite till det stadiet just nu när jag inte tänker engagera mej i någonting som inte kommer leda någonstans. Det är pirret i magen jag är ute efter, att träffa någon att leva med så förbannat länge. Någon som kan bli min familj och som kan ta hand om mej för alltid om det skulle gå riktigt bra. Jag måste spara energi till denna människa som är rätt för mej, allt annat måste jag lägga åt sidan just nu.. För jag orkar inte..

Vissa dagar mår jag så fruktansvärt bra och skrattar åt det mesta och bara känner att det är lätt att leva. Det går bra helt enkelt. Sen kommer dom här andra dagarna när allt, och verkligen ALLT är tungt och inte det minsta kul. Jag vill kräkas på jobbet och be chefen dra långt åt helvete, jag vill be mina kompisar bara vara tysta om sina jävla problem (och det är bara en tillfällig känsla jag har, jag lyssnar gärna på era problem precis som ni gör på mina, men ibland är det bara så mycket i min lilla hjärna...) som egentligen inte är problem i mina öron just exakt då.. Jag blir grinig och egoistiskt och bör bara ligga hemma i ensamheten isolerad från omvärden och skämmas. Jag hoppas dessa dagar snart försvinner med den här jävla ruggiga kylan och eviga mörkret...
Just dom här nätterna, "vakennätterna" så längtar jag tillbaka till när man var liten och bekymmer inte fanns. Jag saknar att våga lägga sej på en madrass och ta fart och åka i full fart nerför pulkabacken, mot hoppet, där jag vet att jag kommer flyga av och få blåmärken och snö innanför jackan. Men det skrämmer mej inte utan jag tycker det är kul! Snön innanför jackan är varken kall eller jobbig, jag rufsar bort den och springer efter madrassen, sen släpar jag upp den för backen. Tar en handfull snö och stoppar in i munnen påvägen. Jag äter snön bara för att jag inte får, för egentligen är det skitäckligt. Det finns inga bekymmer. Jag vill tillbaka dit. Snälla, jag hoppas verkligen en sådan tid i livet kommer tillbaka. Då man känner att allt är så lättsammt och bekymmer inte finns med på kartan... Då dagens absolut största bekymmer r huruvida vi ska köpa en heinz eller felix ketchup. Om dom nya tapeterna i hallen ska vara blåa eller grå. Om bilen egentligen drar 1 liter eller 1,1 liter milen. Ta mej dit i sånnafall, snälla!!!

Min teori är att vänner finns för att vi ska kunna överleva.

Igår gick jobber bra, men av någon anledning var jag så förbannat less på det mesta. Less på vatten, tallrikar, melonskal, senap, soppa, ja allt som kom i min väg var jag less på. Krossade en kopp i rena ilskan när jag diskade. Shame on me.

Jag måste sluta se problem i allting, den här gången finns inga bekymmer och jag nåste sluta leta efter dom. Köpte lite saker till mej själv idag, bland annat en lyxmascara från Make Up Store. Såg ungefär 8274 andra saker inne i den butiken som jag också ville ha dessvärre...
Åt lyx- thailunch med Jimmy, men är lite besviken på den tyvärr. Gröna ärter och morötter i en vegetarisk nudelwok känns som thai vs husman. Inta alls bra. Sen smakade inte skiten nånting så jag stal sås av Jimmys mat. Hihi...

Ja nog om min helt ointressanta skitdag. Ciao

Jag fick mej just den största chocken på mycket länge. Och jag kan inte smälta det, varför tar alla så oansvariga beslut hela tiden?? Jag blir så arg när jag ser det hända, samma sak som min mamma lät ske när hon valde att behålla mej och ge mej livet. Hur kan alla vara så förbannat egoistiska!!?? Känner ALLA som skaffar barn nuförtiden att dom kommer hålla ihop närmsta 25 åren och komma överens och ge barnet ett bra liv? Har alla verkligen råd med det? Nu syftar jag absolut inte på mina närmsta vänner som gjort det här valet, det har blivit bra för alla er och jag kommer alltid stötta er, men när jag ser andra människor göra dessa orättvisa egoistiska val blir jag bara arg eftersom jag vet vad som antagligen väntar det där barnet som kommer....

Hata mej om ni vill, men ni har inte levt det livet jag gjort.

Jag fryser bara jag tittar ut genom fönstret, och snart måste jag ut i kalla bilen och köra hem Moffa till Krokom...
 I övrigt har mycket cirkulerat i skallen på mej på sista tiden, och jag önskar jag kunde jobba bort tankarna som jag brukar, men nu är det inte riktigt läga eftersom det inte finns några timmar. Nya stället var crappy och jag kommer aldrig jobba där mer. Får jag inte betalt för mina sex timmar i onsdags är det inte ens hela världen. Orkar inte bråka om sånt.

Usch måste krypa ner under filten för jag fryser sakta men säkert ihjäl annars. Sköt om er!

Fotbollsgalan är över, praise the Lord.

men nu är det dags för att sova, och drömma om Tove och Mr sparris. Ciao!

Jag fattar inte.. Kan inte sluta rysa så fort han hamnar i mina tankar.. Säkert bara nån larvig grej jag fått för mej.. Men ändå, skönt att känna att känslan finns kvar, jag har inte förlorat egenskapen ett känna mej löjligt betuttad...
Hur kan det komma sej att det kommer nu?

Är för övrigt lite nervös inför imorron på Mark Twain måste jag säga.... Men jag är ju alltid nervös också går det helt sjukt bra! Känns skönt att man känner nån som jobbar där också. Jag har just kikat på One Tree Hill och sen Gossip girl. Bara Prison Break kvar då!=)

Lyssnar på Wyclef och pratar med Tessan på msn.. Är så orolig över henne, vill inte att hon ska få för sej att flytta härifrån nu när vi lyckats bli så bra vänner och allt.. Ska gå och ta kort på Hannas Pepparkaka nu och lägga ut på Facebook. Ciao!

Önskelista från IKEA!!

Underskatta aldrig knäckebröd med skinkost! Fy fan vad jävla gott. Ursäkta språket.

Det är alltid lite sorgligt när folk i ens egen ålder går bort, och likaså med de här tre ungdomarna. Jag skänker en varm tanke till alla som genomgår en tung sorg just nu.

I övrigt har jag arbetat hela helgen, det har gått bra men jag är lite trött idag. Men det har blivit bra timmar. Idag har jag lyxat till det med en lång sovmorgon och sedan Mongolisk buffé på Eastern Palace med Tessan, Malin, Morat, Hanna och hennes Christian. Förjävla gott.
Efter det åkte jag hem och har mest bara legat och myst med Lucy och gett henne tonvis med uppmärksamhet så nu mår hon som en prinsessa igen. Nu tänkte jag kika på nyaste Desperate Housewives och tanda massvis med ljus och hoppas på att det blir en varm mysig stämning. Har börjat reflektera över min ensamhet, och jag tror inte att jag tycker det är så jobbigt som jag får det att låta. Det är ganska bekvämt faktiskt. Jag klarar mej.

Saker och ting är på väg att spåra ur, och jag försöker verkligen... <igår blev det 10 timmars arbeta och ikväll ännu mer skulle jag tro, ett större företag med gubbar och snubbar som tydligen blir helt galna när alkohol blandas in i leken... Skoj!

Jag är tydligen en sjua på en skala på tio. Det är oacceptabelt!!!!! Ska iväg på jobbet strax, bara hämta min nybesiktade bil först. Ha en trevlig helg nu allihopa!!! pusspuss.

Hur kan ett sånt litet djur som en katt slafsa högre än en hund när hon dricker??? Och varför dricker min katt vatten ur mitt hår när jag är nyduschad. Hon är fan mer störd äv vad jag är.

Hur kan ett sånt litet djur som en katt slafsa högre än en hund när hon dricker??? Och varför dricker min katt vatten ur mitt hår när jag är nyduschad. Hon är fan mer störd äv vad jag är.

 
- Ja, jag är störd.

Ikväll har Hanna och Tove sällskapat mej. Vi har pratat all möjligt strunt kollat på mina gamla foton och klippt och färgat Toves hår, eller ja, hanna har gjort det. Hanna är som en liten husfru som alltid städar och donar när hon kommer hit, det tycker jag om!!
Tidigare idag umgicks jag med Tessan, hon bjöd mej på lunch och sen när hon åkt på jobbet lekte jag med andra anna och letade dogar och kikade på heminredning på Åhléns. Där stötte jag in i Linus. Helt underbar kompisdag för mej måste jag säga. Vad vore man utan sina vapendragare? Svaret på den frågan är: EMO!!!!

Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet
Du lever för stunden, precis som jag
- Lasse.

Tänk om det fanns någon som var som jag som kunde dela alla stunder med mej? Inte den där tvärt-om killen som bara sårar mej hela tiden. Det är alltid den typen jag hittar! Och till slut så blir jag bara irriterad på allt han gör och vill kräkas när han tar på mej. Varför söker jag någon när jag vet att det alltid är exakt sådär det slutar? Jag måste ju ha en rejäl rubbning i skallen....

Idag har jag plockat fram mitt mörkaste jag och lyssnar bara på emo musik och kommer vägra vara trevlig mot nån. Jag bör sitta inlåst i lägenheten hela dagen och inte visa mej bland folk, för jag kommer fräsa och visa huggtänder för alla som talar till mej. Jag är ett hemskt monster som ska sitta inlåst helt enkelt.  Jag känner inte igen mej själv, för bara några veckor sen var jag så glad över att slippa höstdeprissionen och nu är den här och slår till hårdare än vanligt. Den enda hösten jag klarat är faktiskt den däå jag flyttade till Övik. Då var allt så nytt och spännande att jag inte hade tid att reflektera över det dåliga. Det kom som en smäll året efter istället.

När jag mår såhär finns det bara en person som kan hela mej och den vägan har jag fått nu redan utan något vidare resultat eftersom han helt enkelt inte har ett intresse av att göra mej glad längre. Jag tänker på honom allt mer sällan, men det faktum att han är så nära nu istället för så långt ifrån, det gör att det sticker till när jag tänker på det. Jag trodde verkligen att jag skulle vara hans när han kom hem, att alla åren inte skulle spela någon roll längre, utan allt bara var som förut. Jag är så himla blind som nekat det faktum att åren förändrat oss.
Ibland känns det som att vad jag letar efter just nu är så himla omöjligt, att ingen kan leva upp till mina små krav och att ensamheten är ett mörkt faktum. Jag har bara så svårt att hantera allt det här som händer just nu.. Hur jag ska kunna jobba ihop mina pengar, hur jag ska lösa alla problemen. Jag har svårt att se logiska lösningar på skitproblem och stirrar bara in i en hård tegelvägg  åt alla håll jag ser mot.
Jag måste verkligen göra nåt åt dagen nu. Bör åka och ge Tessan hennes saker innan hon börjar jobba fyra. Men jag har liksom ingen lust. Jag vill äta onyttigt på Eastern Palace och göra av med pengar jag inte har.

Om jag intalar mej en sak tillräckligt mycket, hjälper det med känna som jag vill då? Eller inte känna det jag egentligen vill? Eller är känslor så starka att man inte kan stoppa dom när dom väl kommer? Jag har väldigt svårt att analysera det som händer just nu. Och det kan vara för att jag verkligen inte vill analysera. Jag vill inte känna någonting för jag vet att dom känslorna kommer göra att jag lämnas sårad i slutet. Det är jag som kommer bli bortvald och utbytt Igen. Och antagligen Igen efter det.
Eller är det så att jag helt enkelt inte känner någonting, att det helt enkelt inte pirrar i magen, att det enda som egentligen gör det speciellt är att det finns någon som bryr sej åtminstone lite? Det är så många frågor som jag egentligen inte vill ha svar på, för jag misstänker att jag kommer reagera hårdare än vad jag tror på svaret...

Kan man inte bara få vara känslokall ett tag? Kunna stoppa undan allt i en evighet och bara må bra?

Min katt tror att bullpapperet är en del av bullen. Jag antar att det är så jag känner också.

Min moffa är bäst. Kolla bara vad gubben gett mej!!!!!


- En platt TV!!!!!

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för mina urusla uppdateringar, men ni vet hur det är. Ibland är det bara såååå jävla mycket med allt att man inte orkar bry sej om att skriva ner allt och blotta för hela världen.
Jag har jobbat, en hel del, fram tills nu. Och nu undrar jag mest hur fasiken jag ska få ihop en fet lön i ännu nästa månadskifte också. Den som lever får se.
Jag har glömt hur man gör drinkar. Vet inte ens om jag ska pryda en gin och tonic ,med citron eller lime?
Jag har glömt hur man tar hand om sej själv, ni vet det där med hälsosam kost och regelbundna promenader. Jag äter alldeles för mycket skräpmat, och min katt vägrar äta annat torrfoder än Pussi.

Det var en del uppdateringar om hur jag har det just nu.
Helgen som var, den var skoj. Särskilt igår när jag, Tove och Tääz gick ut på g3. Innan det hade vi myseftermiddag med tacos och massa tjejsnack och efter ett tag kom mina andra två goda vänner Hanna och Malin. Dom följde dock inte med ut på krogen, lite trist, men man kan ju inte tvinga någon att följa med heller... Det blir ju en nästa gång också!

Och vi har lärt oss i helgen, att inte underskatta kortspelet UNO!

Jag har varit lite annorlunda några dagar. Jag tror jag helt enkelt inte mår så bra som jag önskar jag gjorde. Jag misstänkder att senaste tidens händelser har format mej till en mer instängd person än vad jag var innan. Jag kan prata om det som får mej att må dåligt, men när jag som nu inte riktigt vet vad det är så är det så svårt... Och mitt uppi allt det här måste jag vara ensam så otroligt mkt...

Jag är full- igen. Och livet har så himla mkt att ge, jag måste bara se det!