Jennys lilla värld

Det är alltid lite sorgligt när folk i ens egen ålder går bort, och likaså med de här tre ungdomarna. Jag skänker en varm tanke till alla som genomgår en tung sorg just nu.

I övrigt har jag arbetat hela helgen, det har gått bra men jag är lite trött idag. Men det har blivit bra timmar. Idag har jag lyxat till det med en lång sovmorgon och sedan Mongolisk buffé på Eastern Palace med Tessan, Malin, Morat, Hanna och hennes Christian. Förjävla gott.
Efter det åkte jag hem och har mest bara legat och myst med Lucy och gett henne tonvis med uppmärksamhet så nu mår hon som en prinsessa igen. Nu tänkte jag kika på nyaste Desperate Housewives och tanda massvis med ljus och hoppas på att det blir en varm mysig stämning. Har börjat reflektera över min ensamhet, och jag tror inte att jag tycker det är så jobbigt som jag får det att låta. Det är ganska bekvämt faktiskt. Jag klarar mej.

Saker och ting är på väg att spåra ur, och jag försöker verkligen... <igår blev det 10 timmars arbeta och ikväll ännu mer skulle jag tro, ett större företag med gubbar och snubbar som tydligen blir helt galna när alkohol blandas in i leken... Skoj!

Jag är tydligen en sjua på en skala på tio. Det är oacceptabelt!!!!! Ska iväg på jobbet strax, bara hämta min nybesiktade bil först. Ha en trevlig helg nu allihopa!!! pusspuss.

Hur kan ett sånt litet djur som en katt slafsa högre än en hund när hon dricker??? Och varför dricker min katt vatten ur mitt hår när jag är nyduschad. Hon är fan mer störd äv vad jag är.

Hur kan ett sånt litet djur som en katt slafsa högre än en hund när hon dricker??? Och varför dricker min katt vatten ur mitt hår när jag är nyduschad. Hon är fan mer störd äv vad jag är.

 
- Ja, jag är störd.

Ikväll har Hanna och Tove sällskapat mej. Vi har pratat all möjligt strunt kollat på mina gamla foton och klippt och färgat Toves hår, eller ja, hanna har gjort det. Hanna är som en liten husfru som alltid städar och donar när hon kommer hit, det tycker jag om!!
Tidigare idag umgicks jag med Tessan, hon bjöd mej på lunch och sen när hon åkt på jobbet lekte jag med andra anna och letade dogar och kikade på heminredning på Åhléns. Där stötte jag in i Linus. Helt underbar kompisdag för mej måste jag säga. Vad vore man utan sina vapendragare? Svaret på den frågan är: EMO!!!!

Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet
Du lever för stunden, precis som jag
- Lasse.

Tänk om det fanns någon som var som jag som kunde dela alla stunder med mej? Inte den där tvärt-om killen som bara sårar mej hela tiden. Det är alltid den typen jag hittar! Och till slut så blir jag bara irriterad på allt han gör och vill kräkas när han tar på mej. Varför söker jag någon när jag vet att det alltid är exakt sådär det slutar? Jag måste ju ha en rejäl rubbning i skallen....

Idag har jag plockat fram mitt mörkaste jag och lyssnar bara på emo musik och kommer vägra vara trevlig mot nån. Jag bör sitta inlåst i lägenheten hela dagen och inte visa mej bland folk, för jag kommer fräsa och visa huggtänder för alla som talar till mej. Jag är ett hemskt monster som ska sitta inlåst helt enkelt.  Jag känner inte igen mej själv, för bara några veckor sen var jag så glad över att slippa höstdeprissionen och nu är den här och slår till hårdare än vanligt. Den enda hösten jag klarat är faktiskt den däå jag flyttade till Övik. Då var allt så nytt och spännande att jag inte hade tid att reflektera över det dåliga. Det kom som en smäll året efter istället.

När jag mår såhär finns det bara en person som kan hela mej och den vägan har jag fått nu redan utan något vidare resultat eftersom han helt enkelt inte har ett intresse av att göra mej glad längre. Jag tänker på honom allt mer sällan, men det faktum att han är så nära nu istället för så långt ifrån, det gör att det sticker till när jag tänker på det. Jag trodde verkligen att jag skulle vara hans när han kom hem, att alla åren inte skulle spela någon roll längre, utan allt bara var som förut. Jag är så himla blind som nekat det faktum att åren förändrat oss.
Ibland känns det som att vad jag letar efter just nu är så himla omöjligt, att ingen kan leva upp till mina små krav och att ensamheten är ett mörkt faktum. Jag har bara så svårt att hantera allt det här som händer just nu.. Hur jag ska kunna jobba ihop mina pengar, hur jag ska lösa alla problemen. Jag har svårt att se logiska lösningar på skitproblem och stirrar bara in i en hård tegelvägg  åt alla håll jag ser mot.
Jag måste verkligen göra nåt åt dagen nu. Bör åka och ge Tessan hennes saker innan hon börjar jobba fyra. Men jag har liksom ingen lust. Jag vill äta onyttigt på Eastern Palace och göra av med pengar jag inte har.

Om jag intalar mej en sak tillräckligt mycket, hjälper det med känna som jag vill då? Eller inte känna det jag egentligen vill? Eller är känslor så starka att man inte kan stoppa dom när dom väl kommer? Jag har väldigt svårt att analysera det som händer just nu. Och det kan vara för att jag verkligen inte vill analysera. Jag vill inte känna någonting för jag vet att dom känslorna kommer göra att jag lämnas sårad i slutet. Det är jag som kommer bli bortvald och utbytt Igen. Och antagligen Igen efter det.
Eller är det så att jag helt enkelt inte känner någonting, att det helt enkelt inte pirrar i magen, att det enda som egentligen gör det speciellt är att det finns någon som bryr sej åtminstone lite? Det är så många frågor som jag egentligen inte vill ha svar på, för jag misstänker att jag kommer reagera hårdare än vad jag tror på svaret...

Kan man inte bara få vara känslokall ett tag? Kunna stoppa undan allt i en evighet och bara må bra?

Min katt tror att bullpapperet är en del av bullen. Jag antar att det är så jag känner också.

Min moffa är bäst. Kolla bara vad gubben gett mej!!!!!


- En platt TV!!!!!

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för mina urusla uppdateringar, men ni vet hur det är. Ibland är det bara såååå jävla mycket med allt att man inte orkar bry sej om att skriva ner allt och blotta för hela världen.
Jag har jobbat, en hel del, fram tills nu. Och nu undrar jag mest hur fasiken jag ska få ihop en fet lön i ännu nästa månadskifte också. Den som lever får se.
Jag har glömt hur man gör drinkar. Vet inte ens om jag ska pryda en gin och tonic ,med citron eller lime?
Jag har glömt hur man tar hand om sej själv, ni vet det där med hälsosam kost och regelbundna promenader. Jag äter alldeles för mycket skräpmat, och min katt vägrar äta annat torrfoder än Pussi.

Det var en del uppdateringar om hur jag har det just nu.
Helgen som var, den var skoj. Särskilt igår när jag, Tove och Tääz gick ut på g3. Innan det hade vi myseftermiddag med tacos och massa tjejsnack och efter ett tag kom mina andra två goda vänner Hanna och Malin. Dom följde dock inte med ut på krogen, lite trist, men man kan ju inte tvinga någon att följa med heller... Det blir ju en nästa gång också!

Och vi har lärt oss i helgen, att inte underskatta kortspelet UNO!

Jag har varit lite annorlunda några dagar. Jag tror jag helt enkelt inte mår så bra som jag önskar jag gjorde. Jag misstänkder att senaste tidens händelser har format mej till en mer instängd person än vad jag var innan. Jag kan prata om det som får mej att må dåligt, men när jag som nu inte riktigt vet vad det är så är det så svårt... Och mitt uppi allt det här måste jag vara ensam så otroligt mkt...

Jag är full- igen. Och livet har så himla mkt att ge, jag måste bara se det!

Jag ville verkligen vara med alla mina nära och kära och gå på G3 ikväll, men jag kommer verkligen ångra mej imorron isf... Är så himla sliten efter den här veckan, men efter imorron blir det några dagars ledigt!!
Man kan ju börja undra om inte folk har annat att göra än att gå på badet när ungarna har novemberlov. SUCK!!

Ska kolla på lite beverly hills sen sova, åtta börjar jag imorron.
Puss och kram!

Jag är inte tjock. Jag är bara inte smal. G3, skavsår, dumpad. Eller jag är inte dumpad, jag är bara efterlämnad.

Igårkväll slocknade jag vid nio nångång, helt slut! Har sovit som en prinsessa heeeela natten nästan! Wonderful. Och idag innan jobbet ska jag få träffa älskade Annica. Ännu mer wonderful.

Fick ta hand om kökets fittdisk idag. Trött.... 10 timmars jävla diskande och plockande. Den bästa delen av mitt jobb är när man dukar tror jag.

Hörs!

Jag vet att det låter huuur galet som helst, men det måste ske någonting, MYCKET snart! Och igår när jag satt med Jimmy här hemma i soffan och zappade på teven medans han trixade med DC på datorn, så fastnade jag på den där nya dokusåpan om det där fartyget, vad det nu heter, viking line eller vad fan det var... Och fan vad dom verkade ha skoj på båten, alltså personalen. Så vill jag må, så som dom verkade göra.. Så nu sitter jag och söker fartygsjobb för fullt=) Måste bara hitta nåt där man kan vara borta typ två veckor i sträck, sen ledig typ 1, för de e ju rätt onödigt att pendla till närmsta kuststad med kryssningar en gång i veckan ju...
 Man måste ju chansa för att det ska hända nåt!