Jennys lilla värld

Jag kollade just på filmen PS. I Love you. Efter tio minuters film började jag gråta, sen fortsatte det igenom hela filmen. Efter en timme fick jag panikångest och grät högt och vaggade fram och tillbaka. Det gjorde verkligen ont i mej att se filmen, hur så äkta kärlek kontras av död och sorg.
Hur ska jag någonsin klara av att förlora någon jag älskar om jag inte ens klarar att se en film där någon dör??
 Jag som längtar så otroligt efter kärlek, min hunger hindrades tvärt och jag vill inte bli kär längre. Jag vill inte vara sådär löjligt lycklig. För tänk om jag förlorar honom sen? Att stå där ensam och tvingas fortsätta ett liv utan honom....

Jag hatar mej själv för att jag känner så, men jag tror helt enkelt inte att jag klarar av det.... Kanske är jag bara sådär extra känslig ikväll, och imorgon är jag lika hungrig igen. Men jag tror faktiskt inte det. Jag måste bygga upp mej själv lite till innan jag vet.