Jennys lilla värld

Ni vet den där bregott- reklamen där en kossa berättar om sitt liv. Äter gräs, idisslar och mjökas. Äter gräs idisslar oh mjölkas. Så känns mitt liv nu. Jag åker hemifrån typ varje tid varje jävla dag. Gör samma vanliga jobb, vare sej jag är på badet eller gamla teatern är det ju samma sak jag gör där varje gång. Jag hde lika gärna kunnat vara blind och gjort samma sak ändå, så väl vet man vart allting är. Sen åker jag hem ungefär samma tid varje kväll. Kollar på scrubs, surfar på datorn och sen csi på femman 00.20. Varje dag nästan!
Livet kanske ser så jävla lätt ut när man tänker efter. Men ändå. Nånting fattas!!

Nu har jag iaf bestämt mej för att åter igen skaffa en till katt som kan vara Lucys sällskap. Får så himla dåligt samvete när jag är borta så mycket och hon måste vara ensam... Utöver den tid jag sover kanske jag är med henne 3-4 timmar om dagen liksom! Det är inte okej...

Sen måste jag lära mej att begripa VARFÖR vi tjejer vill ha dom vi inte kan få? Eller.. rättare sagt, varför vi dras mer till den svårflörtade bad-boyen än till den ursnälla nice-guyen??!!! En ursnäll niceguy är ju vad alla tjejer drömmer om, men när han står där väljer vi den andra idioten istället. Visserligen har jag inget potentiellt pojkvänsmaterial någonstans just nu, men varför vill jag ha HAN, som beter sej som en idiot och som jag jag inte vill ha mej? Nu får jag fan lägga av! Ut och öppna ögonen och leta efter en svårflörtad nice/bad boy. Så jag får jaga lite innan jag får honom. Eller så nöjer jag mej med en katt till.

Nu ska jag göra nåt annat. Kanske kryssa av nr på min "Att göra" lista:

1. Klippa Lucys klor
2. Tömma diskmaskinen som stått med ren disk en vecka nu.
3. Skaffa ett liv.

Ciao!