Perfekt
Idag så avslutades det som egentligen tog slut sista gången vi sågs för några veckor sedan. Men det känns tungt, och aning förvärrat när man måste ta det på telefon.
Men ett avslut kan inte vara perfekt, då blir det inte ett avslut på riktigt. Jag vet inte vad mer det finns att säga.
Imorgon är en ny dag, fortsättningen på resten av mitt liv. Och jag önskar av hela mitt hjärta att jag kan känna att dagarna blir underbara och perfekta. Jag ska äntligen ta itu med min tandvärk och förhoppningsvis är den borta lagom till kvällningen. Har en del saker att göra innan jag åker hemifrån imorgon. Det ska duschas och donas så jag slipper åka hem emellan. Kanske blir ett parti biljard på kvällen, kanske några shots goda vänner emellan. Jag hoppas det känns bra imorgon.
Jag har suttit vaken nu hela kvällen för att invänta det perfekta ögonblocket att lägga mej så jag inte orkar fundera på huruvida mitt beslut var det rätta eller ej. Jag känner att det var rätt, men ändå är en bit av mej så sorgsen. Men kärlek ska vara någonting helt annat, någonting glädjefullt som får en att vilja skutta runt och skrata och inte bara en massa sura miner och en lätt puss på munnen. Jag är ledsen raring... Men det var tvunget att bli såhär.
Jag ska leta en lägenhet imorgon, kolla efter någonting eget som jag ska försöka klara på helt egen hand. Skaffa ett riktigt jobb med massa lön, betala egna räkningar, ta körkort och hela det där kalaset. Bli självständig och försöka klara av livet utan att stanna vid varje motgång.
Förhoppningsvis kommer det att bli så.
Jag känner att det är dags att lägga sej med risk för att bli övertrött annars. Ska kika på ett avsnitt av one tree hill först.
Och av alla människor jag känner, saknar och älskar jag Desirée mest av allt just nu. Hur en vän kan vara så otroligt underbar som henne kan jag inte förstå... Varje dag som gå saknar jag dej, vare sej jag tänker på det eller inte. När jag tänker på alla stunder vi delat genom åren, kan jag inte hålla tillbaka tårarna. Du fanns alltid där när jag behövde dej som mest.. Jag behöver dej nu också, så fruktansvärt mycket. Jag önskar du kunde komma hit, och bara stå utanför min dörr en dag.
Men ett avslut kan inte vara perfekt, då blir det inte ett avslut på riktigt. Jag vet inte vad mer det finns att säga.
Imorgon är en ny dag, fortsättningen på resten av mitt liv. Och jag önskar av hela mitt hjärta att jag kan känna att dagarna blir underbara och perfekta. Jag ska äntligen ta itu med min tandvärk och förhoppningsvis är den borta lagom till kvällningen. Har en del saker att göra innan jag åker hemifrån imorgon. Det ska duschas och donas så jag slipper åka hem emellan. Kanske blir ett parti biljard på kvällen, kanske några shots goda vänner emellan. Jag hoppas det känns bra imorgon.
Jag har suttit vaken nu hela kvällen för att invänta det perfekta ögonblocket att lägga mej så jag inte orkar fundera på huruvida mitt beslut var det rätta eller ej. Jag känner att det var rätt, men ändå är en bit av mej så sorgsen. Men kärlek ska vara någonting helt annat, någonting glädjefullt som får en att vilja skutta runt och skrata och inte bara en massa sura miner och en lätt puss på munnen. Jag är ledsen raring... Men det var tvunget att bli såhär.
Jag ska leta en lägenhet imorgon, kolla efter någonting eget som jag ska försöka klara på helt egen hand. Skaffa ett riktigt jobb med massa lön, betala egna räkningar, ta körkort och hela det där kalaset. Bli självständig och försöka klara av livet utan att stanna vid varje motgång.
Förhoppningsvis kommer det att bli så.
Jag känner att det är dags att lägga sej med risk för att bli övertrött annars. Ska kika på ett avsnitt av one tree hill först.
Och av alla människor jag känner, saknar och älskar jag Desirée mest av allt just nu. Hur en vän kan vara så otroligt underbar som henne kan jag inte förstå... Varje dag som gå saknar jag dej, vare sej jag tänker på det eller inte. När jag tänker på alla stunder vi delat genom åren, kan jag inte hålla tillbaka tårarna. Du fanns alltid där när jag behövde dej som mest.. Jag behöver dej nu också, så fruktansvärt mycket. Jag önskar du kunde komma hit, och bara stå utanför min dörr en dag.
Kommentarer
Trackback
