Jennys lilla värld

Jag har världens härligaste väckningssignal på min mobil- Bob Marleys "Don't worry" och den får mej att känna mej lite sådär extra peppad varje morgon! Att vakna till någonting som gör en glad måste vara det ultimata när man som mej har jävligt segt morgonhumör...
Hur som helst misslyckades Bobban imorse och jag ställde om alarmet till en timme senare.  Sen dess har jag drygat ut på tiden och gjort allt för att slippa känna arbetsstressen! Nu är det ett faktum att jag måste hoppa in i duschen för att slippa dödsstressen sen. Jag ska ju faktiskt stå i 64:an vilket är betydligt mycket lugnare än att jobba Balmiddagen.

Jag måste vattna katten. Hon slickar och slickar i den tomma vattenskålen och tror att det blir mer vatten då. Säga vad man vill om katter och deras klipskhet, men min hör definitivt inte dit! Bästa sättet att locka på Lucy= Öppna kylskåpsdörren. Man får inte gå på toa utan henne, då står hon utanför och krafsar och jamar. Jag begriper inte vad som är så spännande med människo kiss och bajs men tydligen måst hon vara där när det händer... På mornarna ska hon absolut vara skitstörig och slicka mej på halsen där det är som tunnast hud, och får hon för lite uppmärksamhet så klöser hon på soffan (eftersom hon vet att jag gastar åt henne då) eller kommer helt sonika och dunsar ner i en hög i mitt knä...
Det finns inte någon eller någonting jag älskar mer än min katt, men omg vad jobbig hon är ibland=)