Det är över nu...
Det tar verkligen emot att möta det faktum att Allt för Byn på Gamla Teatern är över nu. Sista föreställningen här i Östersund har gått, jag kommer sakna att ha någonting att göra tor-fre-lör efter jobbet ;-) Att deras enorma glädje som grabbarna har spridit senaste tiden kommer försvinna ifrån oss, och vi får fortsätta livet som det alltid varit.
Igår hade vi allsång inne i 64an efter föreställningen och långt in på natten. Vi hade så grymt trevligt och jag kommer minnas kvällen med stoooor glädje. Roligt var också förståss att Annas "syster" Ida var med oss och det var så trevligt! Men någonting annat som jag och Anna delar, är inte bara en privatföreställning, utan två! Först när lilla Gubben, Jocke, sjöng Hallelujah för oss i torsdags inne i salongen. Det var så fint! Bara jag och Anna, och en Jocke på gitarr ;-)
Sen inatt vid halv tre tiden så skuttade Robban runt på scenen för bara mej och Anna och spelade Maria B Bådelse och sjöng den fina visan "Superoptimistisk, lycklig, glad och positiv"
Jag får gåshud och blir så glad va bara minnet. Detta kommer jag kunna leva länge på.
Känns som att jag växt väldigt mycket i mitt inre de senaste dagarna, att inse att jag måste leva mitt eget liv och koncentrera mej för att klara mej själv och bara må bra. Jag har redan mött en liten motgång, en ganska orättvis som hade kunnat sätta en vänskap på spel, men jag hanterade det hela förvånandsvärt bra. Visst slår det ganska hårt vissa stunder men så är livet för alla. Vi stöter på hinder, som vi måste ta oss förbi, och det här hindret var ju faktiskt ganska löjligt litet.
- Jag vill bara vara lycklig.
Igår hade vi allsång inne i 64an efter föreställningen och långt in på natten. Vi hade så grymt trevligt och jag kommer minnas kvällen med stoooor glädje. Roligt var också förståss att Annas "syster" Ida var med oss och det var så trevligt! Men någonting annat som jag och Anna delar, är inte bara en privatföreställning, utan två! Först när lilla Gubben, Jocke, sjöng Hallelujah för oss i torsdags inne i salongen. Det var så fint! Bara jag och Anna, och en Jocke på gitarr ;-)
Sen inatt vid halv tre tiden så skuttade Robban runt på scenen för bara mej och Anna och spelade Maria B Bådelse och sjöng den fina visan "Superoptimistisk, lycklig, glad och positiv"
Jag får gåshud och blir så glad va bara minnet. Detta kommer jag kunna leva länge på.
Känns som att jag växt väldigt mycket i mitt inre de senaste dagarna, att inse att jag måste leva mitt eget liv och koncentrera mej för att klara mej själv och bara må bra. Jag har redan mött en liten motgång, en ganska orättvis som hade kunnat sätta en vänskap på spel, men jag hanterade det hela förvånandsvärt bra. Visst slår det ganska hårt vissa stunder men så är livet för alla. Vi stöter på hinder, som vi måste ta oss förbi, och det här hindret var ju faktiskt ganska löjligt litet.
- Jag vill bara vara lycklig.
Kommentarer
Trackback
