Jennys lilla värld

Ute stormar det på för fullt, rgnar ibland och blåser.. Vårat hus, som är mer eller mindre ett slarvbygge, låter så enormt mycket när det blåser ute. Det brummar längs väggen när vinden tar tag i träpanelen, och den hemska busken utanför skrapar emot med ett elakt ljud. Luften stormar ner i våran skorsten och för ett jäkla oliv... 
Jag är så van vid alla dessa stormljud, att dom nästan känns sövande.

Jag har en tom känsla i kroppen, en känsla som säger att jag inte vet vad jag känner inför någonting just nu. Jag vet vad jag vill och inte vill, jag vet vad som är rätt och fel. Men det känns väldigt svårt att för första gången vara helt ensam...