Reminder
Jag vet inte hur alla andras skolgångar gick till, men här där jag bor så bytte man skola vart tredje år i grundskolan, dvs 1-3 på en skola, 4-6 på en och slutligen 7-9 på en skola.
Min klass fick hänga ihop så länge som tills vi skulle börja sjuan då en massa andra skolor i kommunen slogs ihop. För att kunna mixa ihop en klass som alla var nöjda med så fick vi alla i slutet av sexan välja två personer som vi ville gå med sen när vi började sjuan. Av dom två var man garanterad minst en som man fick vara med.
Jag som alltid var lite utstött på nåt sätt valde bara en person, som i sin tur inte valde mej, givetvis!
Av ca 25 elever som gick i samma klass, som hängt ihop i sex år, fanns bara 1 person som valde mej, och det är min ärkefiende i dagens läge.
Jag förstår inte hur barn kan vara så hemska emot varandra.. Jag var aldrig taskig, eller äcklig eller nånting. Jag var smart, men inte på ett störande sätt. Jag var syskonlös och bodde hos min mormor och morfar. Ska ett stackars barn behöva bli utstött för det? Jag förstår mej inte på hur mobbingen är funtad. Vem startade det överhuvudtaget? Jag är förbannat glad över att jag klarade mej igenom hela grundskolan och fortfarande i ett stycke, och med helt okej betyg. Jag vågar inte ens föreställa mej hur de riktigt utstötta barnen klarar sej.. Dom borde få guldmedaljer hela bunten!
Vi vuxna är verkligen hemska mot varandra, skriker och slår, stöter ut arbetskamrater, tar varandras pojk och flickvänner är otrogna och hela kalaset, men ändå finns ingenting som klår barnens elakheter mot varandra!
Jag hade tur, jag hade vänner utanför skolan som jag kunde rymma till under helgerna och glömma dom hemska veckodagarna på en skola där till och med lärarna hatade mej. Tack vare dom vännerna klarade jag mej riktigt bra och har idag mycket skinn på näsan och kan ignorera mentalt störda människor nu.
Nu ska jag sitta här i min gröna säng som jag totalvägrar att bädda om eftersom all johannes-lukt försvinner då... Ska ta tag i allt annat och tvätta lite kläder. Och borsta håret. Och rensa kattlådan...
Min klass fick hänga ihop så länge som tills vi skulle börja sjuan då en massa andra skolor i kommunen slogs ihop. För att kunna mixa ihop en klass som alla var nöjda med så fick vi alla i slutet av sexan välja två personer som vi ville gå med sen när vi började sjuan. Av dom två var man garanterad minst en som man fick vara med.
Jag som alltid var lite utstött på nåt sätt valde bara en person, som i sin tur inte valde mej, givetvis!
Av ca 25 elever som gick i samma klass, som hängt ihop i sex år, fanns bara 1 person som valde mej, och det är min ärkefiende i dagens läge.
Jag förstår inte hur barn kan vara så hemska emot varandra.. Jag var aldrig taskig, eller äcklig eller nånting. Jag var smart, men inte på ett störande sätt. Jag var syskonlös och bodde hos min mormor och morfar. Ska ett stackars barn behöva bli utstött för det? Jag förstår mej inte på hur mobbingen är funtad. Vem startade det överhuvudtaget? Jag är förbannat glad över att jag klarade mej igenom hela grundskolan och fortfarande i ett stycke, och med helt okej betyg. Jag vågar inte ens föreställa mej hur de riktigt utstötta barnen klarar sej.. Dom borde få guldmedaljer hela bunten!
Vi vuxna är verkligen hemska mot varandra, skriker och slår, stöter ut arbetskamrater, tar varandras pojk och flickvänner är otrogna och hela kalaset, men ändå finns ingenting som klår barnens elakheter mot varandra!
Jag hade tur, jag hade vänner utanför skolan som jag kunde rymma till under helgerna och glömma dom hemska veckodagarna på en skola där till och med lärarna hatade mej. Tack vare dom vännerna klarade jag mej riktigt bra och har idag mycket skinn på näsan och kan ignorera mentalt störda människor nu.
Nu ska jag sitta här i min gröna säng som jag totalvägrar att bädda om eftersom all johannes-lukt försvinner då... Ska ta tag i allt annat och tvätta lite kläder. Och borsta håret. Och rensa kattlådan...
Kommentarer
Trackback
