Ja, vad säger man?

Har klarat av fyra timmar hemma utan Johannes, och fem timmar på tåget.
Lite jobbigt.
Men inte jättejobbigt... Än

I övrigt så laddar jag batterierna inför imorron, ska ju gratta min kusin och gudson, Anton som fyller 7 år! Jag kan inte begripa att han blivit så stor! Känns som att man bara vill att han ska vara sådär liten och puttenuttig så man fick hålla i han sådär jätteförsiktigt medans han åt på en bit reklam från Coop och jollrade lite mellan salivattackerna. Han kommer aldrig mer att vara så liten igen...

Och jag måste sluta vara så fucking baby- sentimental. Uscha. Nä bäbisar är fula och äckliga och luktar illa.

1916 - Motörhead. Ingen kan sjunga som Lemmy....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0