Jennys lilla värld

Sådär ja, inte en enda minuts sömn, ska åka in på jobbet, visa min snälla sida, sen kolla om man kan rymma efter lunch och sova hos anna sex timmar innan man ska iväg och börja nästa arbetspass. Jag menar, dom två som ska provjobba lär ju göra ett sjuhelvetes bra jobb dom här tre dagarna, så vad ska städet med mej till? Egentligen liksom? Finns ju större problem än att jag går hem vid lunch faktiskt...
Längtar som fan till den där underbara salladsbuffén! Ska hugga i mej en macka eller två nu när jag ska börja jobba också, har jag otur så måste jag ju ta bussen nu om en timme och sitta och nöta häcken lite extra en halvtimme innan jag ska börja knega.
Känns ruggigt drygt att ha lokalstäd dock.. Men what a fuck, det är ju bara att dammsuga lite, skrubba lite nerbajsade herrtoaletter och putsa lampetter. Eller nåt.
Orka trängas runt inne i italienarnas och ryssarnas rum bland skiiing-grupies och skidvalla, nej fan heller. Då ligger jag hellre på alla fyra uppe på läktaren och pillar tuggummi från trägolvet. Yeah right. Vilket jävla pissjobb.

Känns som att jag gått på uppåttjack hela natten och har energi till att kuta ett par varv runt ekvatorn men om ca 48 minuter kommer all min överskottenergi vara borta med vinden och jag står antingen ute och fryser häcken av mej och väntar på bussen, eller så kokar jag tevatten till moffa för att han ska vara snäll och köra mej in till stan.

Johannes, min lilla  sweetie sitter på tåget och lyssnar på det där härliga åka-tåg-ljudet och gnussar näsan mot kudden som jag gnidit in min underbara lukt i, haha. Najsigt värre honey. Kommer att bli riktigt tunga dagar, börjar väl kanske inte riktigt på bästa möjliga sätt =P men jag är en ansvarslös liten snorunge som skiter i alla konsekvenser som allt mitt agerande kommer att resultera i. Jag måste ha nya skor att jobba i.

Tänkte dessutom sminka mej till luder nu när jag ska jobba, dels för att kollar jag mej i en spegel och jag är så gott som osminkad så känner jag mej ännu tröttare än vad jag egentligen skulle vara.
BTW- det finns dom som har det värre. Tänk er en kräksjuk ensamstående småbarnsmamma, med typ tre trotsiga pojkar i åldern 2-6 som ska ligga vaken och spy hela natten, upp me ungarna, mata och klä på. Det blir ju garanterat mer än ett gnäll på morgonen. Släpa iväg avkommorna till dagis/skola/övrigt om det till exempel skulle röra sej om ett efterblivet barn som ska på särskola. Efter det ska man hem, ta på sej en behå och inse att doktorn har en kötid på 786589236 timmar så dom åker på jobbet och sliter häcken av sej och spyr en gång i halvtimmen första 3 timmarna. Sen har dom glömt matlåda så det blir en knäckebrödmacka till lunch, sen jobba vidare. Hämta barnen på olika plejs, säger att det blir korv å mos till middag och garanterat 70% av barnen protesterar högt och ljuger ihop nån laban.lögn om att dom åt det på dagis.
Väl hemma vill alla ungarna prata i munnen på varann, kuta runt runt, göra illa sej, spela tv spel och få hjälp och mamman i fråga ska laga mat dammsuga diska, spy en sista gång för säkerhets skull, läsa posten sortera räkningarna, avbeställa nånting på internet och då laggar datorn ihop.
Kertchupen är slut när maten är klar så hon får gå till grannen och skämmas och be om kertchup. Ungarna grinar men äter väl nån tugga var. Sen visar det sej väl att bollibompa är inställt pga skidskytte vm eller golf sm eller nån annan riktigt sugit värdelös tävling. Ungarna grinar skiker och kastar radiostyrda bilar på varann. Mamman låser in sej på toa och grinar.
När barnen väl somnat vid åtta så måste mamman diska och torka bänken i köket, skriva en inköpslista och sen spyr hon igen. Av magsår.
två av tre barn får magsjuka den natten.

Som sagt- det finns dom som har det värre. Visst jag kanske har en sjuk syn på ensamstående mammor här i sverige men budskapet är detsamma- det finns dom som har det värre.