Otålig
Här kommer ett degigt och grymt ointressant inlägg, men jag bara måste få skriva av mej lite! I väntan på att få smaska i mej massa eastern palace mat kan jag inte låta bli att fundera lite över kärleken.
Hur vet man att man hittat rätt person att leva tillsammans med hela livet? Och hur länge ska man behöva vänta? Borde jag leta efter honom, eller kommer han dyka upp framför näsan på mej vid rätt tillfälle? Tänk om någon därute väntar på mej?
Det finns en kille nu då som jag fått viss kontakt med, ett gammalt ex till en av mina bästa vänner faktiskt. Dom är fortfarande riktigt bra vänner, och stackars fröken Viklund får ju agera bollplank nu till alla mina förvirrade tankar. Jag kan knappt minnas när en person fick mej att känna mej yr och ge mej fjärilar i magen sist.. Jag sitter och håller mobiltelefonen i ett krampaktigt grepp och nästan råglor på den i väntan på nästa sms, som är precis som underbart sött som jag förväntat mej. Att någon ger mej komplimanger och tycker jag verkar vara en sån bra tjej... Jag hoppas verkligen jag får chansen att visa att jag är det också.
Ok, jag är inte perfekt på nåt sätt, men kanske kanske är detta den personen som kommer se förbi mina brister? Jag har en ständig impulskänsla som säger att det är honom jag saknar och borde vara tillsammans med. Är det min "kär i kärleken" impuls som talar, eller är det kanske verkligen så att han är Han? Jag måste ta reda på det! Jag tänker inte ge upp förrän jag vet!!
Annars så sägs det att när man slutar leta så dyker det upp. När man minst anar står han där. Kanske är det så, men hur fan ska man stå ut med ensamheten tills detta tillfälle bestämmer sej för att komma?
Jag är så trött på att inte krypa ihop bredvid nån när jag ska kika på film, kyssa någon godnatt på kvällen eller ha nån att gnabba om vardagliga problem med. Nån man älskar helt enkelt, när inte vänner och familj räcker till längre.
Jag mår bra nu, men jag vill må bättre! Och det stannar inte ens där, för jag tänker må bäst!!
Hur vet man att man hittat rätt person att leva tillsammans med hela livet? Och hur länge ska man behöva vänta? Borde jag leta efter honom, eller kommer han dyka upp framför näsan på mej vid rätt tillfälle? Tänk om någon därute väntar på mej?
Det finns en kille nu då som jag fått viss kontakt med, ett gammalt ex till en av mina bästa vänner faktiskt. Dom är fortfarande riktigt bra vänner, och stackars fröken Viklund får ju agera bollplank nu till alla mina förvirrade tankar. Jag kan knappt minnas när en person fick mej att känna mej yr och ge mej fjärilar i magen sist.. Jag sitter och håller mobiltelefonen i ett krampaktigt grepp och nästan råglor på den i väntan på nästa sms, som är precis som underbart sött som jag förväntat mej. Att någon ger mej komplimanger och tycker jag verkar vara en sån bra tjej... Jag hoppas verkligen jag får chansen att visa att jag är det också.
Ok, jag är inte perfekt på nåt sätt, men kanske kanske är detta den personen som kommer se förbi mina brister? Jag har en ständig impulskänsla som säger att det är honom jag saknar och borde vara tillsammans med. Är det min "kär i kärleken" impuls som talar, eller är det kanske verkligen så att han är Han? Jag måste ta reda på det! Jag tänker inte ge upp förrän jag vet!!
Annars så sägs det att när man slutar leta så dyker det upp. När man minst anar står han där. Kanske är det så, men hur fan ska man stå ut med ensamheten tills detta tillfälle bestämmer sej för att komma?
Jag är så trött på att inte krypa ihop bredvid nån när jag ska kika på film, kyssa någon godnatt på kvällen eller ha nån att gnabba om vardagliga problem med. Nån man älskar helt enkelt, när inte vänner och familj räcker till längre.
Jag mår bra nu, men jag vill må bättre! Och det stannar inte ens där, för jag tänker må bäst!!
Kommentarer
Trackback
