Jennys lilla värld

Kanske är dags för en riktig uppdatering också.. Har kommit hem ifrån Norge idag, eller rättare sagt en liten vacker by längs snillfjorden som heter Mjønes där min gammelmormor föddes och växte upp. Vi bodde i hennes gamla familjehem uppe på ett litet berg, med gudomlig utsikt över fjorden och hur den grenade sej. Vi gjorde inte så mycket i Norge, umgicks med släktingar mest hela tiden, sen igår tog vi en liten utflykt till Hitra och Frøya. För att ta sej dit måste man åka i en undervattenstunnel under haven som är 240 meter under havet, riktigt tufft och mäktigt. Tunneln är även 6 km lång. Vi åkte runt och kikade på fina hus, vacker kust, stora fabriker och flera fiskeodlingar. Landskapet därute är så otroligt vackert!

Här hemma känns allt som vanligt. Jag är trött och lite besviken.
Jag känner mej tom och väldigt ensam.
Jag saknar någon jag inte känner och knappt träffat. Det känns som om denna människa är perfekt för mej, men det går inte. Men så länge chansen finns tänker jag inte sabba den...

Hemma, har min älskade kissekatt inte lämnat mej för en sekund, och det värmer hjärtat att någon varelse älskar en så mycket.
Nu ska jag samla ihop mina känslor och försöka få ut nåt vettigt utav det. Som min goda vän Annica säger, jag borde skriva en bok. Synd bara att det skulle gräva fram ännu mer känslor, i övrigt är det en grymt bra idé för att få ut med allt som ligger inom mej och bara växer just nu.
Jag gör mitt bästa för att sopa bort mina vackra minnen med min stora kärlek som återvänt efter en flera år lång resa ute i världen. Jag vill inte falla dit igen, men alla skratt och ömma tillfällen han gett mej förr gör mej så sårbar och förvirrad.