Emot min inre vilja
Jag hade inget annat val än att till slut installera winamp på min stackars sargade datorjävel. Varje gång wmp användes krashade hela skiten ihop och jag fick slå av strömbrytaren för att få igång skiten igen. Så nu, efter ca 5 års vägran har jag slutligen fallit för frestelsen. Min längtan efter att kunna lyssna ostört på musik dygnet runt utan att det börjar staka sej och man måste avbryta alla sysslor på nätet, tog övertaget. Och fan vad bra det är! Me like!
Sen ikväll har jag reflekterat över mina val här i livet, och insett att det faktiskt inte är förrän nu, utan mediciner eller pojkvänner, jag kan ta egna vuxna och vettiga val. Kanske hade jag vuxit upp fortare om jag avstätt från ovanstående och kämpat på egen hand, men å andra sidan hade mina livserfarenheter inte präglat mitt liv och gjort mej till den jag är idag. Jag saknar inte så mycket från tidigare i livet, utöver vänner och impulsiva äventyr. Det enda jag egentligen saknar i mitt liv just nu är kärlek. Man kan komma så förbannat långt på det. Att vakna med fjärilar i magen på morgonen. Få gåshud när du inser hur lycklig du är. Att le så mycket när din kärlek ska kyssa dej att det knappt blir en kyss. Att ligga så nära varann i sängen att man klibbar ihop, men ändå är det inte tillräckligt nära.
Om alla människor på hela jorden fick uppleva de här känslorna dagligen kan jag slå vad om att kriminaliteten skulle minska, deprissioner botas, arbeten skulle göras bättre och framförallt, befolkningen skulle öka på andra ställen än typ Namibia.
Alltså, min reflektion över detta är: All we need is love!
Och vanligtvis är det alla dom här nykära, dumma, naiva människorna som resonerar som jag gör just nu, vilket är lite lustigt eftersom jag är så långt ifrån lyckligt kär som man bara kan komma. Men jag VET vad kärlek är, och det är så många stackare som inte gör det.. När jag ser mina vänner så kära och puttenuttiga blir jag illamående. Inte pga slisket och smörandet, utan av avundsjuka. Jag blir så avundsjuk att jag bara vill spy och gå under jorden.
Min nästa fundering blir ju såklart hur jag kommer reagera på nästa person som visar intresse för mej? Kommer jag fortsätta vara vuxen och smart och ta det lugnt och se om det är RÄTT eller inte innan jag inleder någonting? Eller kommer jag (mest troligt) falla pladask och bli så fruktansvärt kär i kärleken att jag lever i en liten bubbla kommande tre månaderna när jag börjar upptäcka att min love of my life-to be inte alls var vad jag hade tänkt mej. Jag har mina tre första nykära månader, alltid! Sen börjar man ha lärt känna varandra ordentligt. Sexet börjar bli monotont och skittråkigt, vardagen hinner ikapp och toapappers-diskutioner av olika slag tar form, smågnabb bildas och såsmåningom finns absolut ingen annan gnista än hoppet om att det ska bli som dom tre första månaderna igen.
Nästa gång jag träffar nån ska jag alltså:
- Vänta MINST tre månader innan jag ens går med på pojkvän- flickväns namnen
- Sova ensam MINST 4 nätter i veckan
- Aldrig gå med på sex i sängen strax innan man ska sova
- Absolut inte presentera stackaren för min familj för tidigt (vanligt förekommande i min släkt över huvudtaget faktiskt)
- Längta. Om jag inte längtar så jag döööööööööör efter en vecka, så ska jag fan vänta en vecka till innan jag träffar honom! Det ska vara så man knappt kan existera, då ska man äntligen krypa upp i varandras famn igen.
- Inte flytta ihop på en gång. Minst ett jävla år ska det ta.
Nu har jag spenderat tillräckligt med tid idag på att fundera över det här, vilket betyder att min hjärna äntligen får lite semester från funderandet och kanske äntligen kan slappna av.
En sista sak innan jag avslutar detta jävligt känslosamma och kärleksfulla inlägg- Hur kommer det sej att min mp3 BARA är fylld med låtar som väcker minnen på nåt sätt? Tex:
Matchbox 20- Dear joan (en låt som mitt x/friend with benefits, Toffe, älskade och som han spelade varje gång jag hade tagit upp det sedvanliga "jag vill va din flickvän nu-tjafset". Även första låten i bilen när han var påväg på jobbet varje morgon.
Teddybears sthlm- Cobrastyle ( när jag gick gymnasiet gjorde tre killar en skoterfilm med den här låten som soundtrack, och hela processen var ju bara så himla skoj. Det var tider det! )
Joakim Färdig- Hallelujah (ja, say no more...)
Jason Wade- You belong to me (min och Klas sång)
Peps Persson- Oh boy (allsång på Gamla när vi hade after work i 64an med allt för byn)
Varför utsätter jag mej för detta??? Jo! För att kunna minnas med glädje!!
Och glöm inte- All you need is love!
Sen ikväll har jag reflekterat över mina val här i livet, och insett att det faktiskt inte är förrän nu, utan mediciner eller pojkvänner, jag kan ta egna vuxna och vettiga val. Kanske hade jag vuxit upp fortare om jag avstätt från ovanstående och kämpat på egen hand, men å andra sidan hade mina livserfarenheter inte präglat mitt liv och gjort mej till den jag är idag. Jag saknar inte så mycket från tidigare i livet, utöver vänner och impulsiva äventyr. Det enda jag egentligen saknar i mitt liv just nu är kärlek. Man kan komma så förbannat långt på det. Att vakna med fjärilar i magen på morgonen. Få gåshud när du inser hur lycklig du är. Att le så mycket när din kärlek ska kyssa dej att det knappt blir en kyss. Att ligga så nära varann i sängen att man klibbar ihop, men ändå är det inte tillräckligt nära.
Om alla människor på hela jorden fick uppleva de här känslorna dagligen kan jag slå vad om att kriminaliteten skulle minska, deprissioner botas, arbeten skulle göras bättre och framförallt, befolkningen skulle öka på andra ställen än typ Namibia.
Alltså, min reflektion över detta är: All we need is love!
Och vanligtvis är det alla dom här nykära, dumma, naiva människorna som resonerar som jag gör just nu, vilket är lite lustigt eftersom jag är så långt ifrån lyckligt kär som man bara kan komma. Men jag VET vad kärlek är, och det är så många stackare som inte gör det.. När jag ser mina vänner så kära och puttenuttiga blir jag illamående. Inte pga slisket och smörandet, utan av avundsjuka. Jag blir så avundsjuk att jag bara vill spy och gå under jorden.
Min nästa fundering blir ju såklart hur jag kommer reagera på nästa person som visar intresse för mej? Kommer jag fortsätta vara vuxen och smart och ta det lugnt och se om det är RÄTT eller inte innan jag inleder någonting? Eller kommer jag (mest troligt) falla pladask och bli så fruktansvärt kär i kärleken att jag lever i en liten bubbla kommande tre månaderna när jag börjar upptäcka att min love of my life-to be inte alls var vad jag hade tänkt mej. Jag har mina tre första nykära månader, alltid! Sen börjar man ha lärt känna varandra ordentligt. Sexet börjar bli monotont och skittråkigt, vardagen hinner ikapp och toapappers-diskutioner av olika slag tar form, smågnabb bildas och såsmåningom finns absolut ingen annan gnista än hoppet om att det ska bli som dom tre första månaderna igen.
Nästa gång jag träffar nån ska jag alltså:
- Vänta MINST tre månader innan jag ens går med på pojkvän- flickväns namnen
- Sova ensam MINST 4 nätter i veckan
- Aldrig gå med på sex i sängen strax innan man ska sova
- Absolut inte presentera stackaren för min familj för tidigt (vanligt förekommande i min släkt över huvudtaget faktiskt)
- Längta. Om jag inte längtar så jag döööööööööör efter en vecka, så ska jag fan vänta en vecka till innan jag träffar honom! Det ska vara så man knappt kan existera, då ska man äntligen krypa upp i varandras famn igen.
- Inte flytta ihop på en gång. Minst ett jävla år ska det ta.
Nu har jag spenderat tillräckligt med tid idag på att fundera över det här, vilket betyder att min hjärna äntligen får lite semester från funderandet och kanske äntligen kan slappna av.
En sista sak innan jag avslutar detta jävligt känslosamma och kärleksfulla inlägg- Hur kommer det sej att min mp3 BARA är fylld med låtar som väcker minnen på nåt sätt? Tex:
Matchbox 20- Dear joan (en låt som mitt x/friend with benefits, Toffe, älskade och som han spelade varje gång jag hade tagit upp det sedvanliga "jag vill va din flickvän nu-tjafset". Även första låten i bilen när han var påväg på jobbet varje morgon.
Teddybears sthlm- Cobrastyle ( när jag gick gymnasiet gjorde tre killar en skoterfilm med den här låten som soundtrack, och hela processen var ju bara så himla skoj. Det var tider det! )
Joakim Färdig- Hallelujah (ja, say no more...)
Jason Wade- You belong to me (min och Klas sång)
Peps Persson- Oh boy (allsång på Gamla när vi hade after work i 64an med allt för byn)
Varför utsätter jag mej för detta??? Jo! För att kunna minnas med glädje!!
Och glöm inte- All you need is love!
Kommentarer
Trackback
