Jennys lilla värld

För två år sen var jag såååå förbannat jättekär. Toklycklig. Kunde gjort och offrat precis vad som helst. När han ville spela dataspel satt jag vackert och tittade på och smsade med Lotten, eller målade målarbok bara för att ha nåt att göra. Jag kollade på varende dvdfilm jag hade ungefär 40ggr om. Jag tog till och med med min dvdspelare från Östersund till honom där han bodde 35 mil bort och ute i ingenstans. Jag fattar inte hur jag kunde göra så? Jo, jag var kär förståss. Jag sålde min lägenhet i Lugnvik för att flytta dit, till en liten skitstad där jag i princip inte kände en käft! Medans han antingen jobbade eller spelade dator.
Visst gjorde han saker för min skull när han inte gjorde allt annat. Men alltså.. det är svårt att få det att räcka till faktiskt. Hur ett spel kan ta över en människas hela liv är för mej totalt obegripligt! Inte ens proffisionella hockeyspelare spenderar så mkt tid med spelet som dom gör... Dom som fallit totalt för World of worldcraft.
Honom var det faktiskt inte så svårt att släppa när det äntligen tog slut, och jag har inte tänkt så mkt på honom sen dess heller. Men nu när jag vet att han har någon ny så måste ju en liten del av mej börja bry sej lite. Mestadels för att jag vet vem tjejen är- och att jag faktiskt alltid tyckt bra om henne! Hon förtjänar inte det som kommer komma... Det kommer piska henne i ansiktet tills hon inte orkar längre, hon kommer spendera så många arga timmar i onödan. Man tror att det går att "bota" spelberoendet med massvis och kärlek, men det gör inte det sötnos...
Jag grät tills det i princip kom blod, jag skar mej i badkaret i stekhett vatten, jag mådde så dåligt! Visserligen tror jag du är starkare än mej, och han har faktiskt ett gott hjärta.. Men en dag snart kommer du se sanningen i vitögat och inse att det verkligen inte är värt allt....
Han är en bra kille innerst inne, men hans jävla spelberoende gör att han inte är värd en flickvän över huvudtaget- och i synnerhet inte en bra sån!!!