Nöff nöff!
Gjorde just ett tappart försök att sova, men misslyckades, Mitt eget fel visserligen eftersom jag sover aldeles för länge i onödan om dagarna. Det slutar alltid i att dom här nätterna som det är extra viktigt att få sova på, oftast blir mer eller mindre sömnlösa...
Så jag gjorde det bästa av situationen... Klev upp och slog på datorn för att få skriva av mej. Har alldeles för mycket i skallen att tänka på. Jag tänker mycket på vad och vem som egentligen förstörde mitt senaste långa förhållande. På ett sätt är jag glad att det tog slut eftersom vi både bara drog ner varandra i en djup grav, men samtidigt får jag dåligt samvete för att jag inte kämpade hårdare och lyssnade på mitt hjärtas röst istället för någon annans aldeles för starka vilja. Förlåt mej... Samtidigt som jag vet att det slutade på bästa möjliga sätt. Men det gör lite ont att ha förlorat både min kärlek och min pojkvän för att jag själv inte orkade tänka efter en extra gång...
När jag lugnat ner mej på mina ångesttankar om det varje sömnlös natt, så tänker jag på andra saker.
Idag så kikade jag igenom lite bilder från Åre/Järpen tiden och insåg hur mycket jag saknar en del. Den delen med dom oplanerade impulsiva festerna lite här och var, det där spelet för att hitta någon som kunde "köpa ut" och lyckan när man fick ja som svar... Alla fyllehångel som man satt och garvade åt dagen efter för att det var så fånigt. Skolarbetet som vi satt i ring runt köksborden på källarvägen och försökte plugga in, men som oftast slutade i hunger, godissug eller skvaller.
Kortspel. Neger och president, vändtia, chicago och femhundra...
Vem som låg med vem, och vilka man var "bukis" med.
Att krypa upp i sin lägenhetskompis säng och prata om hur man egentligen mådde...
När jag och Malin satte ut en extrasäng på altanen mitt i natten på vintern i minusgraderna och fick för oss att sova där med vantar tjocksockar tredubbla klädlager och ett gäng med täcken. Och vi sov så gott... som två små barn nästan. Tills Martin kom och svinade förbi med sin ögonsten skotern. Men sen sov vi vidare.. Att ta bussen på morgonen till skolan, vem man satt bredvid och vad man surrade om.
När jag och Pullan lockade håret och sminkade Isak och klädde på han Jennies rosa jacka så han såg ut exakt som en tjej... Festerna första året när vi bara slog upp dörrarna och kutade omkring. Eller bäst- festerna på Myltan där jag och Fanny bodde... Ingenting kan klå dom! Även fast det blev kaos...
Alla bråk och försoningar med Erika... Som aldrig mer kommer finnas. Att man kan älska en vän och lita så hårt på henne, för att sen bli så sviken. Men jag vet att du inte pratat illa om mej bakom min rygg under våran vänskap och det uppskattar jag verkligen.
Min och Annicas efterfest med Sabaton.
När vi klottrade på väggarna på Källarvägen innan dom tapetserade om.
Emilies kärlek till Magnus, som jag förstörde. Jag gjorde så fula saker mot de jag var vän med... Jag kan nu i efterskott inte förstå hur kag kunde bete mej så. Jag hoppas ni kan förlåta mej! Jag hade sex i mina rumskompisar sängar, jag pratade illa om dom bakom deras ryggar och kallade dom för hemska saker, när det var JAG som var den äckligaste och hemskaste utav alla! Förlåt förlåt.....
Och dom killar som försökte sej på att gilla mej och se mej som den jag egentligen är... Jag bara dammade igen för er och förstörde er syn på mej, jag GJORDE mej till den hemska människan såfort någon kom i närheten. Jag förstår att ni började avsky mej...
Jag kan bara trösta mej själv med att jag inte är samma person längre... Och jag hoppas att del del av er som såg minsta gnutta av äkta i mej, att ni ger mej en chans till att gottgöra det hemska jag gjort förut...
Det finns en sak, en person som jag vill be om ursäkt, och det kommer jag göra. Det finns en annan person som jag ångrar så fruktansvärt mycket att jag dumpade efter så kort tid och behandlade illa...
Och en tredje person som är så äkta och ren att du säkert syns som en gyllene fläck på jordklotet om man står på månen och kikar ner....
Ni har gett mej en klarare syn på vem Jag är och hur livet Ska vara, vänskap, kärlek och hopp om en bättre framtid.
Så jag gjorde det bästa av situationen... Klev upp och slog på datorn för att få skriva av mej. Har alldeles för mycket i skallen att tänka på. Jag tänker mycket på vad och vem som egentligen förstörde mitt senaste långa förhållande. På ett sätt är jag glad att det tog slut eftersom vi både bara drog ner varandra i en djup grav, men samtidigt får jag dåligt samvete för att jag inte kämpade hårdare och lyssnade på mitt hjärtas röst istället för någon annans aldeles för starka vilja. Förlåt mej... Samtidigt som jag vet att det slutade på bästa möjliga sätt. Men det gör lite ont att ha förlorat både min kärlek och min pojkvän för att jag själv inte orkade tänka efter en extra gång...
När jag lugnat ner mej på mina ångesttankar om det varje sömnlös natt, så tänker jag på andra saker.
Idag så kikade jag igenom lite bilder från Åre/Järpen tiden och insåg hur mycket jag saknar en del. Den delen med dom oplanerade impulsiva festerna lite här och var, det där spelet för att hitta någon som kunde "köpa ut" och lyckan när man fick ja som svar... Alla fyllehångel som man satt och garvade åt dagen efter för att det var så fånigt. Skolarbetet som vi satt i ring runt köksborden på källarvägen och försökte plugga in, men som oftast slutade i hunger, godissug eller skvaller.
Kortspel. Neger och president, vändtia, chicago och femhundra...
Vem som låg med vem, och vilka man var "bukis" med.
Att krypa upp i sin lägenhetskompis säng och prata om hur man egentligen mådde...
När jag och Malin satte ut en extrasäng på altanen mitt i natten på vintern i minusgraderna och fick för oss att sova där med vantar tjocksockar tredubbla klädlager och ett gäng med täcken. Och vi sov så gott... som två små barn nästan. Tills Martin kom och svinade förbi med sin ögonsten skotern. Men sen sov vi vidare.. Att ta bussen på morgonen till skolan, vem man satt bredvid och vad man surrade om.
När jag och Pullan lockade håret och sminkade Isak och klädde på han Jennies rosa jacka så han såg ut exakt som en tjej... Festerna första året när vi bara slog upp dörrarna och kutade omkring. Eller bäst- festerna på Myltan där jag och Fanny bodde... Ingenting kan klå dom! Även fast det blev kaos...
Alla bråk och försoningar med Erika... Som aldrig mer kommer finnas. Att man kan älska en vän och lita så hårt på henne, för att sen bli så sviken. Men jag vet att du inte pratat illa om mej bakom min rygg under våran vänskap och det uppskattar jag verkligen.
Min och Annicas efterfest med Sabaton.
När vi klottrade på väggarna på Källarvägen innan dom tapetserade om.
Emilies kärlek till Magnus, som jag förstörde. Jag gjorde så fula saker mot de jag var vän med... Jag kan nu i efterskott inte förstå hur kag kunde bete mej så. Jag hoppas ni kan förlåta mej! Jag hade sex i mina rumskompisar sängar, jag pratade illa om dom bakom deras ryggar och kallade dom för hemska saker, när det var JAG som var den äckligaste och hemskaste utav alla! Förlåt förlåt.....
Och dom killar som försökte sej på att gilla mej och se mej som den jag egentligen är... Jag bara dammade igen för er och förstörde er syn på mej, jag GJORDE mej till den hemska människan såfort någon kom i närheten. Jag förstår att ni började avsky mej...
Jag kan bara trösta mej själv med att jag inte är samma person längre... Och jag hoppas att del del av er som såg minsta gnutta av äkta i mej, att ni ger mej en chans till att gottgöra det hemska jag gjort förut...
Det finns en sak, en person som jag vill be om ursäkt, och det kommer jag göra. Det finns en annan person som jag ångrar så fruktansvärt mycket att jag dumpade efter så kort tid och behandlade illa...
Och en tredje person som är så äkta och ren att du säkert syns som en gyllene fläck på jordklotet om man står på månen och kikar ner....
Ni har gett mej en klarare syn på vem Jag är och hur livet Ska vara, vänskap, kärlek och hopp om en bättre framtid.
Kommentarer
Trackback