Det är sagt..
Att älvorna dansar om natten.
Gör dom det? ja det är nog allt utom älvor som danser i min skalle inatt.
Har försökt sova sen halv ett men det går alldeles åt helsike. Har löst typ 8752 soduko i hopp om att sömnen ska komma men utan något speciellt lyckat resultat.
Känns som att jag inte har koll på någonting.
Farmor har brytit nacken. Ja det låter skithemskt och det värsta är att det e alldeles sant. Hon ligger och är vimsig på en bår och begriper inte varför hon har en förbannat jobbig nackkrage på sej. I samma stund som hon ramlade och bröt den lyckades hon bli mer eller mindre senil. Visst, hon har alltid kallat mej för Anita eller Monica, men det är ju inte så skumt.. Vi ser ju likadana ut allihopa.
Hon har inte alls långt kvar, och det är faktiskt jätte tråkigt. Ett dödsfall är inte vad jag behöver just nu!
Men det finns en gnutta hopp och det håller jag mej fast vid. Kämpa på nu envisa gamling!
Och då när en ny död närmar sej min verklighet snurrar tankarna tillbaka till Robban. Och hur hårt han sårade min mamma och i sin tur mej. Jag vet inte om jag ska vara arg eller inte, för vem vet vilket helvete han hade kunnat dragit ner henne i om han fortsatt sitt liv? Eller så hade dom båda lyckats dra upp varandra och varit lyckliga nu.. Men sånt är det ingen som vet. Men jag tänker på dej... Som så många andra...
Och skitförbannad på restaurangchefen är jag också. Jag vill bara att han ska krypa på sina bara knän i glassplitter och be om förlåtelse. Inte ens då skulle jag nog förlåta honom. Han sjönk så lågt att han borde överväga om det verkligen är rätt jobb för honom.....
Och på köpet sårade han mej så fruktansvärt djupt. Jag har verkligen kämpat för att få mitt självförtroende till vad det var innan i måndags. Tack så jävla mycket för att du tryckte ner mej i botten igen. Tack tack. Hoppas du mår bra iaf.... Du kan ju ta ditt jävla schema och köra upp det i valfritt hål. Helst därbak.
Nä uscha jag är så himla grinig nu och tanken på det där gör mej bara mer förbannad.
Och nu när allt är som det är längtar jag efter dom som alltid förstått mej, alltid vetat vad som är bäst och som stöttat mej vilken väg jag än valt att gå. Jag saknar dom som kan se på mej på ett ögonblick att någonting är fel. Jag saknar dom som ringer eller skriver ibland att dom saknar mej och hoppas att allt är bra. Jag saknar sånna där hårda "jag har saknat dej"-kramar som nästan gör ont. Då man inte vill men måste släppa taget någon gång.
Och till råga på allt spelar dom bara grina låtar på kukradion.
Fuckfuckfuckfuckfuck. Fuck!!!!
Gör dom det? ja det är nog allt utom älvor som danser i min skalle inatt.
Har försökt sova sen halv ett men det går alldeles åt helsike. Har löst typ 8752 soduko i hopp om att sömnen ska komma men utan något speciellt lyckat resultat.
Känns som att jag inte har koll på någonting.
Farmor har brytit nacken. Ja det låter skithemskt och det värsta är att det e alldeles sant. Hon ligger och är vimsig på en bår och begriper inte varför hon har en förbannat jobbig nackkrage på sej. I samma stund som hon ramlade och bröt den lyckades hon bli mer eller mindre senil. Visst, hon har alltid kallat mej för Anita eller Monica, men det är ju inte så skumt.. Vi ser ju likadana ut allihopa.
Hon har inte alls långt kvar, och det är faktiskt jätte tråkigt. Ett dödsfall är inte vad jag behöver just nu!
Men det finns en gnutta hopp och det håller jag mej fast vid. Kämpa på nu envisa gamling!
Och då när en ny död närmar sej min verklighet snurrar tankarna tillbaka till Robban. Och hur hårt han sårade min mamma och i sin tur mej. Jag vet inte om jag ska vara arg eller inte, för vem vet vilket helvete han hade kunnat dragit ner henne i om han fortsatt sitt liv? Eller så hade dom båda lyckats dra upp varandra och varit lyckliga nu.. Men sånt är det ingen som vet. Men jag tänker på dej... Som så många andra...
Och skitförbannad på restaurangchefen är jag också. Jag vill bara att han ska krypa på sina bara knän i glassplitter och be om förlåtelse. Inte ens då skulle jag nog förlåta honom. Han sjönk så lågt att han borde överväga om det verkligen är rätt jobb för honom.....
Och på köpet sårade han mej så fruktansvärt djupt. Jag har verkligen kämpat för att få mitt självförtroende till vad det var innan i måndags. Tack så jävla mycket för att du tryckte ner mej i botten igen. Tack tack. Hoppas du mår bra iaf.... Du kan ju ta ditt jävla schema och köra upp det i valfritt hål. Helst därbak.
Nä uscha jag är så himla grinig nu och tanken på det där gör mej bara mer förbannad.
Och nu när allt är som det är längtar jag efter dom som alltid förstått mej, alltid vetat vad som är bäst och som stöttat mej vilken väg jag än valt att gå. Jag saknar dom som kan se på mej på ett ögonblick att någonting är fel. Jag saknar dom som ringer eller skriver ibland att dom saknar mej och hoppas att allt är bra. Jag saknar sånna där hårda "jag har saknat dej"-kramar som nästan gör ont. Då man inte vill men måste släppa taget någon gång.
Och till råga på allt spelar dom bara grina låtar på kukradion.
Fuckfuckfuckfuckfuck. Fuck!!!!
Kommentarer
Trackback
