Djävulen bär prada
Jag har just kikat klart på Djävulen bär prada, och guises vilken bra film... En riktig tjejfilm, och det behövde jag. Tryckte visserligen i mej en chipspåse och en chokladbit under tiden vilket kanske inte är så himla hälsosamt, men what a fuck, är man sjuk så är man=P
Blir att ta tag i träningen efter att jag kommer hem hit till övik igen. Det är jättehemskt att träna ensam men man måste börja någon gång, jag kan inte fortsätta vara beroende av andra. Ska ändå försöka övertala bische att investera i gymkort han med så vi kan bli slimma och i badmode- form både två.. Men jag förväntar mej inte för mycket såvida inte blizzard går i konkurs...
För övrigt ser jag verkligen fram emot att få åka hem till Krokom en sväng och bli omhändertagen av momma, få retas med moffa, köra lite bil, leka med Anton och Tove, sakna Bische lite granna och tigga åt mej tre trosor för 99:- på lindex av momma..
Att få umgås och hata killar med Anna, skälla på Lotten för att hon blivit en megatoffel och kanske kanske våga mej till Järpen för att träffa min prinsessa Annica.
Slagga hos Anne och imitera Bara Bea repliker hela natten och fnittra år larviga saker som Kebey och skavsår och utslag och finnar.
Men allt är annorlunda, och kommer aldrig bli detsamma. Det gör faktiskt lite ont.
Men en vacker dag kommer vi tillbaka till Östersund och då kommer allt att bli bättre än vad det varit!
Tills dess får jag undvika fjortis ansamlingar på Plattan med för låg promillehalt i blodet. Tungt att inte kunna ha roligt så samma sätt på Krogen som man alltid hade förut. Jag antar att det är bristen på Gummi som gör det. Livet är aldrig detsamma utan Dessan. Hon och jag liksom hör ihop, har ett osynligt obeskrivligt band emellan oss, och förr eller senare kommer våra vägar att korsas igen! Vi ska ju bli gamla, grå och rynkiga tillsammans!
Nu ska jag sluta vara sentimental och återigen prata om någonting annat. För ovanlighetens skull kan jag skriva några rader om min loverboy Bische, så han inte glömmer bort att jag älskar honom. Jag uppskattar verkligen allt du gör för mej, även om det inte verkar så. Love U.
Blir att ta tag i träningen efter att jag kommer hem hit till övik igen. Det är jättehemskt att träna ensam men man måste börja någon gång, jag kan inte fortsätta vara beroende av andra. Ska ändå försöka övertala bische att investera i gymkort han med så vi kan bli slimma och i badmode- form både två.. Men jag förväntar mej inte för mycket såvida inte blizzard går i konkurs...
För övrigt ser jag verkligen fram emot att få åka hem till Krokom en sväng och bli omhändertagen av momma, få retas med moffa, köra lite bil, leka med Anton och Tove, sakna Bische lite granna och tigga åt mej tre trosor för 99:- på lindex av momma..
Att få umgås och hata killar med Anna, skälla på Lotten för att hon blivit en megatoffel och kanske kanske våga mej till Järpen för att träffa min prinsessa Annica.
Slagga hos Anne och imitera Bara Bea repliker hela natten och fnittra år larviga saker som Kebey och skavsår och utslag och finnar.
Men allt är annorlunda, och kommer aldrig bli detsamma. Det gör faktiskt lite ont.
Men en vacker dag kommer vi tillbaka till Östersund och då kommer allt att bli bättre än vad det varit!
Tills dess får jag undvika fjortis ansamlingar på Plattan med för låg promillehalt i blodet. Tungt att inte kunna ha roligt så samma sätt på Krogen som man alltid hade förut. Jag antar att det är bristen på Gummi som gör det. Livet är aldrig detsamma utan Dessan. Hon och jag liksom hör ihop, har ett osynligt obeskrivligt band emellan oss, och förr eller senare kommer våra vägar att korsas igen! Vi ska ju bli gamla, grå och rynkiga tillsammans!
Nu ska jag sluta vara sentimental och återigen prata om någonting annat. För ovanlighetens skull kan jag skriva några rader om min loverboy Bische, så han inte glömmer bort att jag älskar honom. Jag uppskattar verkligen allt du gör för mej, även om det inte verkar så. Love U.
Kommentarer
Trackback
