Svinig "halvfamilj"
Ja, ännu en gång har man fått bevisat i ansiktet hur mycket man egentligen är värd för sina halvsyskon och sin far.. Ska det egentligen behöva vara så att JAG är den som blir straffad? Jag är ju faktiskt offret i hela den här historien....... Det är ju trots allt jag som växt upp utan en pappa, och utan att få vara med mina syskon. Halva mej, är min pappa. Exakt hälften av all dna i min kropp kommer ifrån honom, och hans gener, hans föräldrar och förfäder... Samma hälft av gener som rusar i blodet på tre syskon.
Jag är den som gråtit och haft frågor på varje fars-dag i 21 år... Den som fått växa upp hos mina morföräldrar för att min pappa inte tog sitt ansvar. Jag som inte fått ett enda grattis, eller en enda present eller någonting i alla dom här åren. Nu har dom mitt nr. Dom ska på semester sju mil ifrån mitt hem.... Dom kommer kanske till och med åka förbi mej med bilen, vad vet dom? Hur kan dom människorna göra så emot mej? Bara stänga ut mej ur deras liv som om jag vore en helt okänd människa? Varför vill dom inte veta lika mycket om mej som jag vill veta om dom?
Av hela mitt hjärta kan jag inte förstå vad jag har gjort för fel, eller vad jag gjort för att förtjäna det här straffet.
Varför är det hela tiden jag som måste ge och ge, men får ingenting tillbaka?
Min pappa vet inte ens när jag fyller år, och han verkar inte ens bry sej om det! Han vet inte vad jag jobbar med, vad jag är utbildad till, nä han vet egentligen inte ens var jag bor.. Han har mitt nr, jag finns ett telefonsamtal/sms ifrån. Vad är det som är så himla svårt?
Och alla ni som tror att han har dåligt samvete... Då kan jag säga att det vore nästan värre! Om han nu skulle ha så dåligt samvete så har han ju nu äntligen chansen att rätta till det, att be om ursäkt, och att finnas där!
Om han bara visste hur hårt jag har lidit i vissa perioder.... Hur hela mitt liv varit som en blandad dans på glödande kol och rosor. Antingen uppe bland molnen, eller nere på marken och skrapar ansiktet i gruset.
Vad har jag någonsin gjort er? Varför vill ni inte att jag ska finnas i era liv? Jag hoppas att ni en vacker dag drabbas utav kharman. Och att jag samma dag får uppleva någonting som suddar ut allt lidande jag genomgått i mitt liv pågrund av er...
Jag är den som gråtit och haft frågor på varje fars-dag i 21 år... Den som fått växa upp hos mina morföräldrar för att min pappa inte tog sitt ansvar. Jag som inte fått ett enda grattis, eller en enda present eller någonting i alla dom här åren. Nu har dom mitt nr. Dom ska på semester sju mil ifrån mitt hem.... Dom kommer kanske till och med åka förbi mej med bilen, vad vet dom? Hur kan dom människorna göra så emot mej? Bara stänga ut mej ur deras liv som om jag vore en helt okänd människa? Varför vill dom inte veta lika mycket om mej som jag vill veta om dom?
Av hela mitt hjärta kan jag inte förstå vad jag har gjort för fel, eller vad jag gjort för att förtjäna det här straffet.
Varför är det hela tiden jag som måste ge och ge, men får ingenting tillbaka?
Min pappa vet inte ens när jag fyller år, och han verkar inte ens bry sej om det! Han vet inte vad jag jobbar med, vad jag är utbildad till, nä han vet egentligen inte ens var jag bor.. Han har mitt nr, jag finns ett telefonsamtal/sms ifrån. Vad är det som är så himla svårt?
Och alla ni som tror att han har dåligt samvete... Då kan jag säga att det vore nästan värre! Om han nu skulle ha så dåligt samvete så har han ju nu äntligen chansen att rätta till det, att be om ursäkt, och att finnas där!
Om han bara visste hur hårt jag har lidit i vissa perioder.... Hur hela mitt liv varit som en blandad dans på glödande kol och rosor. Antingen uppe bland molnen, eller nere på marken och skrapar ansiktet i gruset.
Vad har jag någonsin gjort er? Varför vill ni inte att jag ska finnas i era liv? Jag hoppas att ni en vacker dag drabbas utav kharman. Och att jag samma dag får uppleva någonting som suddar ut allt lidande jag genomgått i mitt liv pågrund av er...
Kommentarer
Trackback
