Tycker synd om Lea
Ja, faktiskt så sitter jag här och tycker lite synd om Lea och önskar jag kunde stryka henne tröstande över ryggen och håret just nu. maken på otur med snubbar har jag aldrig någonsin vart med om förut!
Killarna borde ju slåss om en kölapp ju! Men istället verkar hon vara intressant ett par dagar sen lagomt tills känslorna börjar dyka upp på riktigt, så POFF bara ändrar dom inställning.
Skärpning på er boys, det där godtar jag inte alls!
Men alla kan ju inte ha samma tur som jag har i kärlek.. Skulle det vara så skulle tjejer inte ha någonting att prata om. När varenda kroppsdel passar så perfekt ihop, händer, ben, våra kroppar när vi kramas och våra läppar när vi kysser varann.. Hur allt kan vara så otroligt megaperfekt det begriper jag fortfarande inte men sakta men säkert börjar det gro in i mej att det är såhär, det SKA vara såhär... Vi ska vara tillsammans, och våra kroppar hör ihop.
- DET BARA ÄR SÅ
Men samtidigt tappar man all förståelse för dom som inte har det så bra, så lätt. För varje dag som går minskar allt det där jag levde i förut, och jag kan för allt i världen inte begripa varför man sörjer så mycket över att sms:et man fick tillbaka var så kort och tråkigt, att han inte ringer, att man såg HONOM fika med en annan tjej på stan.. Allt det där låter i mina öron som normalt. Snubben vill helt enkelt inte. Då tappar jag all min sympati för tjejerna som mår skit. Inte för att jag inte vill eller orkar bry mej, utan helt enkelt för att jag har glömt bort hur det var!
En tjej med stadigt underbart förhållande utan problem är helt enkelt ingen man ska satsa på att snacka med och få sympati utav när man är olyckligt kär. Och som sagt, det är inte för att vi är elaka eller inte bryr oss, utan för att vi glömt bort...
Samtidigt så känner ju jag att när saker och ting skulle muppa sej för mej skulle ju jag vilja förlita mej på mina vänner. Jag skulle ta jätteilla upp om det verkade som att dom inte bryr sej.
Våra hjärnor är minsann ordentligt skruvade helt enkelt. Upp och ner, fram och tillbaka. Kanske är det så våra sinnen fungerar??
Min kärlek är nu 30 mil ifrån mej. Det känns ju självklart lite granna där i hjärtat att man saknar den man älskar. Men när kärleken är så rätt som den är nu så är det inte jobbigt....
Har på shuffle på musiken idag, den pendlar alltså runt bland nästan 2500 låtar. Här har ni dom första tio...:
1. Lena Ph - Bästa vänner
2. Lars Winnerbäck - Lotteri
3. Cassie feat Ray J - Me & You
4. Caramell - Explodera som dynamit
5. Robbie Williams - Angels
6. Bethany Joy Lenz - Mr. Radioman
7. Novaspace - Dancing with tears in my eyes
8. Matchbox 20 - You & I
9. Gavin DeGraw - Just friends
10. Lars winnerbäck (igen) - Kom ihåg mej
Killarna borde ju slåss om en kölapp ju! Men istället verkar hon vara intressant ett par dagar sen lagomt tills känslorna börjar dyka upp på riktigt, så POFF bara ändrar dom inställning.
Skärpning på er boys, det där godtar jag inte alls!
Men alla kan ju inte ha samma tur som jag har i kärlek.. Skulle det vara så skulle tjejer inte ha någonting att prata om. När varenda kroppsdel passar så perfekt ihop, händer, ben, våra kroppar när vi kramas och våra läppar när vi kysser varann.. Hur allt kan vara så otroligt megaperfekt det begriper jag fortfarande inte men sakta men säkert börjar det gro in i mej att det är såhär, det SKA vara såhär... Vi ska vara tillsammans, och våra kroppar hör ihop.
- DET BARA ÄR SÅ
Men samtidigt tappar man all förståelse för dom som inte har det så bra, så lätt. För varje dag som går minskar allt det där jag levde i förut, och jag kan för allt i världen inte begripa varför man sörjer så mycket över att sms:et man fick tillbaka var så kort och tråkigt, att han inte ringer, att man såg HONOM fika med en annan tjej på stan.. Allt det där låter i mina öron som normalt. Snubben vill helt enkelt inte. Då tappar jag all min sympati för tjejerna som mår skit. Inte för att jag inte vill eller orkar bry mej, utan helt enkelt för att jag har glömt bort hur det var!
En tjej med stadigt underbart förhållande utan problem är helt enkelt ingen man ska satsa på att snacka med och få sympati utav när man är olyckligt kär. Och som sagt, det är inte för att vi är elaka eller inte bryr oss, utan för att vi glömt bort...
Samtidigt så känner ju jag att när saker och ting skulle muppa sej för mej skulle ju jag vilja förlita mej på mina vänner. Jag skulle ta jätteilla upp om det verkade som att dom inte bryr sej.
Våra hjärnor är minsann ordentligt skruvade helt enkelt. Upp och ner, fram och tillbaka. Kanske är det så våra sinnen fungerar??
Min kärlek är nu 30 mil ifrån mej. Det känns ju självklart lite granna där i hjärtat att man saknar den man älskar. Men när kärleken är så rätt som den är nu så är det inte jobbigt....
Har på shuffle på musiken idag, den pendlar alltså runt bland nästan 2500 låtar. Här har ni dom första tio...:
1. Lena Ph - Bästa vänner
2. Lars Winnerbäck - Lotteri
3. Cassie feat Ray J - Me & You
4. Caramell - Explodera som dynamit
5. Robbie Williams - Angels
6. Bethany Joy Lenz - Mr. Radioman
7. Novaspace - Dancing with tears in my eyes
8. Matchbox 20 - You & I
9. Gavin DeGraw - Just friends
10. Lars winnerbäck (igen) - Kom ihåg mej
Kommentarer
Trackback
