Nattetider..
Idag har det inte hänt speciellt mycket alls. Lagade mat åt min trogne pojkvän, åt, åkte på bolaget och köpte en flaska vin till svärfar som han ska få imorron, han fyller ju 42.
Åkte hem, och kattis hämtade mej och vi åkte på gymmet. Näst intill meningslöst märkte vi när det är nån kampanj om vem som springer längst på löpbandet. MMMM bra... Cyklade tio minuter, sen var resten helt omöjligt att komma åt.
Åkte hem till Kattis och spelade femhundra, yatzy, kollade på Greys anathomy, yatzy igen och sist femhundra igen. Såg positivt ut för mej för en gångs skull. Hann inte spela klart, men sanna mina ord, vi kommer börja igen där vi startade!!
Babyboy kom och hämtade mej och jag svullade i mej en halv grillad kyckling framför scrubs. Nu sitter jag här och lyssnar på Cara Dillon och bische verkar ha somnat i sängen trots mitt smattrande tangentbord.
Jag känner mej tom och utmattad, som om att all kraft tagit slut och jag måste ladda om igen. Visst, självklart är jag kär, men jag orkar liksom inte vara det, och det är så synd att det ska behöva gå ut över någon som jag älskar så himla mycket!
Om du läser det här imorron eller nån annan dag på din lunchrast efter att du slängt i dej en matlåda med ris och tillbehör som jag kokat ihop och du är allmänt pissed off på snöret och surfar efter delar till din pärla, om du läser det här då vill jag att du tänker på all värme jag gett dej, och att den inte tagit slut! Den finns kvar, den bara laddar för att bli ännu bättre än förut. Så jag kan ge dej ÄNNU mer kärlek. Mer än nånsin... För det är det jag vill!
Kraften har bara liksom tillfälligt laddats ut. Jag vill prestera mitt bästa på jobbet och försöka ha ett umgänge med andra människor på samma nivå som innan vi flyttade, och samtidigt ska jag ordna med det mesta hemma (inte allt för du är faktiskt duktig och gör en hel del du med även fast man måste påminna dej för att du ska komma ihåg...) När allt det är gjort, blir det så himla lite tid och kraft över. Men jag försöker. Och ibland kommer det.
Jag älskar dej så mycket, det liv du gett mej är bättre än jag någonsin kunnat hoppats på. Kom alltid ihåg det....♥
Åkte hem, och kattis hämtade mej och vi åkte på gymmet. Näst intill meningslöst märkte vi när det är nån kampanj om vem som springer längst på löpbandet. MMMM bra... Cyklade tio minuter, sen var resten helt omöjligt att komma åt.
Åkte hem till Kattis och spelade femhundra, yatzy, kollade på Greys anathomy, yatzy igen och sist femhundra igen. Såg positivt ut för mej för en gångs skull. Hann inte spela klart, men sanna mina ord, vi kommer börja igen där vi startade!!
Babyboy kom och hämtade mej och jag svullade i mej en halv grillad kyckling framför scrubs. Nu sitter jag här och lyssnar på Cara Dillon och bische verkar ha somnat i sängen trots mitt smattrande tangentbord.
Jag känner mej tom och utmattad, som om att all kraft tagit slut och jag måste ladda om igen. Visst, självklart är jag kär, men jag orkar liksom inte vara det, och det är så synd att det ska behöva gå ut över någon som jag älskar så himla mycket!
Om du läser det här imorron eller nån annan dag på din lunchrast efter att du slängt i dej en matlåda med ris och tillbehör som jag kokat ihop och du är allmänt pissed off på snöret och surfar efter delar till din pärla, om du läser det här då vill jag att du tänker på all värme jag gett dej, och att den inte tagit slut! Den finns kvar, den bara laddar för att bli ännu bättre än förut. Så jag kan ge dej ÄNNU mer kärlek. Mer än nånsin... För det är det jag vill!
Kraften har bara liksom tillfälligt laddats ut. Jag vill prestera mitt bästa på jobbet och försöka ha ett umgänge med andra människor på samma nivå som innan vi flyttade, och samtidigt ska jag ordna med det mesta hemma (inte allt för du är faktiskt duktig och gör en hel del du med även fast man måste påminna dej för att du ska komma ihåg...) När allt det är gjort, blir det så himla lite tid och kraft över. Men jag försöker. Och ibland kommer det.
Jag älskar dej så mycket, det liv du gett mej är bättre än jag någonsin kunnat hoppats på. Kom alltid ihåg det....♥
Kommentarer
Trackback
