Jennys lilla värld

Idag träffade jag spöket. Jag sov istället för att göra allt viktigt idag och sen träffade jag spöket. Eller först åkte jag lastbil med moffa till Krokom, kollade på tapeter med mamma. Hittade några läckra tapeter som skulle kunna funka som fondvägg. Men kan inte bestämma mej riktigt... Men känns bra att man ska få ändra lite! Vet dock inte ännu VILKEN vägg men det lutar mot den stora bakom soffan.
Grattade mamma på födelsedagen. Åt glasstårta. Hon var så full så hon inte ens kunde sätta fast slangen på en dammsugare. Åkte hem, sen gick jag till Lea och sen mötte jag Han. Han är inte han med stort H eller the one eller my great love eller nånting sånt.. Han är bara en som har snurrat mitt hjärta runt fingret. Och där sitter jag. Försökte slita mej idag. Men ju fler sekunder det gick ju mer brydde jag mej om denna stackars lilla ensamma människa...
Han har ingen, ingen ÄKTA. Bara jag... Och mej har han inte ens pratat med på flera år. Visst han har behandlat mej som skit. Och jag SKA passa mej för honom och hans grop, för den tänker jag inte falla i... Men vissa ord tar så hårt!
Jag trodde inte att jag hade saknat honom men nu vet jag inte.... Jag ser hur mycket smärta han har inom sej och då gör det så ont i mej. Då vill jag Ge allt vad jag kan... En chans får han att ta emot min hand i mörkret. En chans ska jag ge försöket att Lyfta honom ur sin egen grop. En och bara en.... Minsta lilla och jag skiter i honom.

Kan du förstå det.... En chans får Du....