Robban...

Tänker så himla mycket på dej, hela tiden. Varje dag. Och vart jag än går på stan så ser jag dej! Jag som tjatade på mamma att ni skulle förlova er skaffa en liten knodd och flytta ihop. Ni behövde verkligen varandra. Hur kunde detta hända? Jag blir så arg på samma gång som jag är så himla ledsen... En liten liten del av mej försvann, du tog den ifrån mej! Hon hade ju alltid dej! Hur kunde du inte tro att alla älskade dej....  Alla gjorde verkligen det dessutom! Så fruktansvärt mycket. Du var väldigt lätt att älska... Så många kommer sakna dej. Jag och mamma ska gå på begravningen jag tror du hade velat det. Lyssnar på The Kelly Family - An angel. För det är precis vad du har blivit. En svartklädd stentuff långhårig ängel som går runt och gör busiga sattyg uppe i himlen och för första gången i ditt liv känner du inte den där hårda smärtan. För en gångs skull är du helt lycklig, jag glömmer dej aldrig.

Gummi ligger och sover och är söt i min säng... Jag har tvättat en fullproppad maskin med sockar å trosor! Börjar må lite bättre. Har supit sen i onsdags och min kropp är helt slut! Blir inget dricka på länge nu.. Typ studenten. Måste ta kort och skaffa ett nytt leg och pass imorron eftersom mitt gått ut nu idag. Får försöka använda det ändå men men.... En del kollar ju faktiskt.

Kan man sakna nån som jag gör nu? Får man tillåta sej själv det? Får man falla....?? Jag vet faktiskt inte. Tänker inte så mycket men jag vill ändå rannsaka mej själv och bestämma mej. Jobbig situation jag sitter i nu, och allt går så jäkla dåligt i det stora hela. Har mycket att göra imorgon ska iväg på Tingan och bestämma min framtid, och på psyk, men det känns bra att få vräka ur sej allt det som ligger inuti mej nu!!Saknar iaf... Jo... Åtminstone lite

53846-40




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0