Ohoj!
Äter lite pasta och funderar lite. När jag kollade i spegeln slog det mej att det jag ser i spegeln inte är det andra ser. Det är så jävla sant.... När vi är nöjda med hur vi ser ut, då går vi hemifrån och visar oss bland alla andra människor. Tror ni inte att nån har viskat -kolla brudens braller faaaan va fult, eller -kolla vilket brett arsle eller liknande?? Det händer er varje dag! Hur nöjda vi än över oss själv kommer det alltid finnas dom som hittar nåt fel. Varför sminkar vi oss då? Fixar håret, duschar, äter nyttigt, parfymerar oss?? När det alltid finns nån som har nåt att klaga på? varför köper vi nya skor när det alltid har funnits nån som gått förbi skon på affären och tänkt - fan vilken sjukt ful sko vem faaan vill ha den??
Frågan är alltså; Varför bryr vi oss om att hitta fel med allt??
Vem i helvete började med det? Om mobbning och ständigt klagande?
Jag vet en sak åtminstone och det är att jag orkar inte bry mej. Orkar inte bry mej om nåns frisyr eller hårfärg, om nåns breda arsle eller fula skor om nåns krokiga näsa eller om någons för bruna brunkräm. Jag orkar inte bry mej! Kan inte vi människor bara unna alla andra att få känna sej nöjd och perfekt? Ingen människa valde sitt utseende eller smak för kläder innan dom föddes. Så nästa gång du går på stan eller sitter på bussen och hittar ett fel på någon så tänk på att du är inte så jävla perfekt du heller vad än spegeln sagt till dej!
Funderar också lite på döden. Jag tror inte att någonting händer. Man vill ju gärna tro det, jag vill ju tro att Robban skuttar runt bland blommor på en lynard skynard konsert i himlen och solen skiner och dom sover på mjuka moln. Men det fattar egentligen vilken människa som helst att så är det ju inte. Jag tror att döden är som en sömn. En sömn man aldrig vaknar ut. Man ligger där, ruttnar upp men själen sover vidare i all evighet. En sån där drömlös jätteskön sömn... Vad tror ni?? Kanske inte låter lika vackert som molnen och blommorna men säkert precis lika härligt....?
Fick ett sms av mamma idag, hon har inte hört av sej sen hon åkte in på behandlingshemmet. Hon mår verkligen inte bra... Hon lider verkligen på nätterna men de fullspäckade dagarna med aktivitete gör att dagarna går fort men nätterna pressar sej smärtframt förbi... Jag kan känna hur hon lider! Hor enormt sorgsen hon är i själen. Hennes själv har inte dött men den vilar.... För hennes personlighet har försvunnit i och med samma sekund hon fick dom hemska nyheterna.... Älskar dej mamma ♥
Frågan är alltså; Varför bryr vi oss om att hitta fel med allt??
Vem i helvete började med det? Om mobbning och ständigt klagande?
Jag vet en sak åtminstone och det är att jag orkar inte bry mej. Orkar inte bry mej om nåns frisyr eller hårfärg, om nåns breda arsle eller fula skor om nåns krokiga näsa eller om någons för bruna brunkräm. Jag orkar inte bry mej! Kan inte vi människor bara unna alla andra att få känna sej nöjd och perfekt? Ingen människa valde sitt utseende eller smak för kläder innan dom föddes. Så nästa gång du går på stan eller sitter på bussen och hittar ett fel på någon så tänk på att du är inte så jävla perfekt du heller vad än spegeln sagt till dej!
Funderar också lite på döden. Jag tror inte att någonting händer. Man vill ju gärna tro det, jag vill ju tro att Robban skuttar runt bland blommor på en lynard skynard konsert i himlen och solen skiner och dom sover på mjuka moln. Men det fattar egentligen vilken människa som helst att så är det ju inte. Jag tror att döden är som en sömn. En sömn man aldrig vaknar ut. Man ligger där, ruttnar upp men själen sover vidare i all evighet. En sån där drömlös jätteskön sömn... Vad tror ni?? Kanske inte låter lika vackert som molnen och blommorna men säkert precis lika härligt....?
Fick ett sms av mamma idag, hon har inte hört av sej sen hon åkte in på behandlingshemmet. Hon mår verkligen inte bra... Hon lider verkligen på nätterna men de fullspäckade dagarna med aktivitete gör att dagarna går fort men nätterna pressar sej smärtframt förbi... Jag kan känna hur hon lider! Hor enormt sorgsen hon är i själen. Hennes själv har inte dött men den vilar.... För hennes personlighet har försvunnit i och med samma sekund hon fick dom hemska nyheterna.... Älskar dej mamma ♥
Kommentarer
Trackback
