Memorie NO.8

Behöver jag säga mer än två ord....?

Odensalagatan
Paradise Hotel

Vi var alla fyra totalt beroende av Paradise hotel, att kritisera Olindas grymt störiga dialekt och ankläppar. Att tycka att alla jokrar var störda och dregla över den snyggaste killen.. ( Eller i killarnas fall dregla över största brösten )

Samma sekund som Paradise började varje kväll dog allt, ingenting var viktigt längre - Förutom att kika på fyran. Utröstingen, gissa vem som skulle ta vem osv var ju lätt veckans höjdpunkt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0