Jennys lilla värld

Ikväll så är jag sådär djup och sårbar igen, eftersom jag tog tag i mina rädslor och lyssnade på Lasse. Lasse, som fått mej gråta så många ggr, som fått mej le och som fått mej att vilja skrika och hoppa ut från balkongen. Lasse som VET hur det känns, han vet hur det bränner i hjärtat vid varje svek. Och han kan dom bästa meningarna om hur ett slitet förhållande är. Och om hur patetisk våran värld har blivit.
Och när jag tycker som mest synd om mej själv, då plockar han fram allt som legat längst inne i mej och tryckt så länge och då gör allt så ont.
Värst av allt är att Lasse påminner mej så mycket om saker jag upplevt.
Och att varje låt plockar fram ett eget minne.

Men idag så plockade jag alltså fram herr Winnerbäck och lyssnar på hans röst, hans toner, hans sång och hans hjärtas meningar...
Och det gör ont, jag får gåshud, jag får tårar i ögonen. Men det är på ett bra sätt. Jag får säga hejdå till allt som grott i mej under så lång tid. Nu försvinner allt och det finns plats för nya saker. Nya upplevelser och nya minnen ska bildas.
Nu är jag ännu mer redo för allt som väntar.....